Fler små bokslukare tack vare Åhlens

När Åhléns i december 2004 berättade att de skulle sponsra barnbiblioteket Rum för Barn på Kulturhuset i Stockholm med över tre miljoner genererade det en hel del uppmärksamhet. Med en av de största donationerna i sitt slag försökte Åhléns åstadkomma ett samarbete där man tillsammans med Kulturhuset försökte skapa en helt ny typ av barnbibliotek. Kritikerna oroade sig samtidigt att Åhlens skulle försöka styra barnkulturen. Så hur blev det? CSR i Praktiken fick en pratstund med Eva Skuncke Fraenkel, Åhlens projektledare för projektet.

- Syftet med samarbetet var att locka fler att gå till bibliotek och få barn att läsa fler böcker. Det ville vi göra genom att skapa ett bibliotek som enbart tar hänsyn till barnens behov. Därför har barnens sätt att tänka och ställa frågor fått styra hur böckerna sorterats på ett sätt som är unikt. Till exempel är böcker om fiskar långt ner och böcker om fåglar på de översta hyllorna, berättar Skuncke Fraenkel.

När det annorlunda biblioteket öppnade i oktober 2005 blev det snabbt mycket populärt. Tillsammans satte Kulturhuset och Åhléns som mål ha 100 000 besökare under det första året men efter tre månader kunde man konstatera att över 120 000 personer redan besökt Rum för Barn och bibliotekariernas roll hade mer börjat likna ordningsvakter. Ett år senare är man duktigare på att hantera mängden besökare och har bland annat satt upp trafikljus i andra delar av huset för att besökare ska kunna se när det är möjligt att besöka biblioteket.

Förutom att tillsammans med Kulturhuset kunna experimentera med hur ett bibliotek ska vara utformat var Åhléns mål med samarbetet också att fördjupa sin kunskap om barns läsvanor och önskemål och därigenom kunna utveckla sitt sortiment av böcker till barn och föräldrar.

- Vi har ökat bokförsäljningen både på Åhléns City som nästan granne med Kulturhuset och på de andra varuhusen i Stockholm. En orsak till ökningen är också boken "Den lilla bokslukaren” som fick pris som bästa barnbok 2006 och som vi producerat och skickat ut till 15 000 barnfamiljer i samarbete med Kulturhuset, säger Skuncke Fraenkel. Hon fortsätter:
- Syftet med boken ”Den lilla bokslukaren” var att göra en sammanställning med utdrag av riktigt bra barnböcker för att öka intresset kring läsande. Vi skickade ut den till 15 000 barnfamiljer i och har sedan sålt boken till självkostnadspris på våra varuhus.

Donationen har finansierat utformningen av biblioteket och delar av driften. Några böcker skänkte inte Åhléns eftersom Kulturhuset redan hade fått öronmärkta pengar för att köpa in fler böcker. Utöver donationen bidrar även Åhléns med kompetens och arbetskraft i form av projektledare för projektet.

Delvis på grund av rädslan för negativ kritik har Åhléns valt att utåt sett inte vara så tydliga med samarbetet som man kanske skulle kunna vänta sig. Det finns inga logotyper i lokalen och på Kulturhusets hemsida finns bara en försvinnande liten logo. Eva Skunke Fraenkel fortsätter:
- Vi har valt att använda samarbetet på ett annat sätt genom att låna sagoberättare från barnbiblioteket till våra varuhus som där läst sagor för barnen i kuddhörnorna. Internt är medvetenheten om satsningen stor och personalen är mycket stolta över den. Det är lätt att glömma värdet av en stolt personal men det betyder mycket för oss och vår kultur.

Istället för att prata om samarbetet med kunderna i varuhusen talar Skunke Fraenkel på seminarier för att få andra att prata om det och följa efter.
- Därigenom hoppas vi inspirera andra företag som funderar om de som vi kan gå in i ett samarbete och förvänta sig en motprestation och det fungerar om man är tydlig, öppen och ärlig med sina intentioner. Jag brukar tala om att vi ju faktiskt byggt det här tillsammans med Kulturhuset eftersom vi delar en långsiktig ambition att inspirera till ökat läsande. Så i slutänden är barnen som ska tjäna mest på samarbetet.

I dagsläget är det svårt att kunna säga att man både stöttar kulturprojekt och samtidigt ha syftet att tjäna på det. En av orsakerna är de uppmärksammade exemplen på klumpigt kommersiell kultursponsring som förekommit i Stockholm och som tyvärr format uppfattningen om kultursponsring hos många människor. Läs mer om det svåra balansgången på DN.se i en serie om kultuspronsring som gick i tidningen sommaren 2005:
Del 1 - Kulturens del av kakan minskar
Del 2 - finns tyvärr inte på nätet
Del 3 - Sponsringen har blivit nödvändig