 Är det för att påsken står för dörren eller bara för att Storbritannien är en mer utvecklad marknad för ekologiska produkter som helgens the Observer Magazine innehåller så mycket chokladannonser? Förmodligen både och eftersom tidningen också är fyllt med annonser för hybridbilar och alternativ bränsleteknik.
Att gå in i en brittisk matbutik är en fröjd både för alla som gillar ekologisk mat och som gillar fri konkurrens. För där Coop eller Hemköp har ett eller två ekologiska eller Rättvisemärkta alternativ per produktgrupp finns det ännu fler i Storbritanninen. I takt med att "ekologiskt" blir ett grundkrav i chokladkategorin ökar också konkurrensen bland  Green & Black's (som köptes av chokladjätten Carbury härom året) och Divine (som grundades med hjälp av bland andra the Body Shop men som ägs av ett bondekooperativ i Ghana) som både funnits på brittiska hyllor i mer än ett decennium.
I The Observer Magazine kampanjar brittiska Green & Black's och Divine för sina exklusiva påskägg i choklad med helsidesannonser på bästa reklamplats i tidningens främre del. Lagom till påsk har dock Seeds of Change blandat sig i chokladkriget. Det amerikanska bolaget började att sälja ekologiska fröer till bönder och hemmaodlare och fortsatte med att göra egna produkter av skörden. I Storbritannien började man sälja sina pastasåser, soppor och bars 1999 men har väntat tills nu för att med att lansera sina chokladkakor i fyra smaker. Utöver dessa tre specialister på ekologisk choklad erbjuder naturligtvis alla stora varumärken ekologiska varianter och till det tillkommer livsmedelskedjornas egna varumärken för ansvarsfulla produkter.
Att inte Marabou ännu lanserat en ekologisk choklad övergår vårt förstånd eftersom vi tycker att de missar en möjlighet att bli dominerande på en ännu outvecklad chokladmarknad i Sverige. Tack vare affärsmän som ser en möjlighet i att tillfredsställa medvetna konsumenters längtan efter ansvarsfull choklad så finns både Green&Blacks (via Kung Markatta) och Divine (via House of Fair Trade) i Sverige i välsorterade livsmedelsbutiker och världshandelsbutiker.
Ps. Ursäkta ordvitsen i rubriken, men vi kunde inte låta bli.
Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: choklad, marabou, green & blacks, divine, seeds of change
 Det står plötsligt en timid man i strålkastarljuset på den svarta scenen på Chinateatern. På modeveckans seminarie om hållbart mode ser han ut som en udda fågel med sina runda glasögon, dubbelknäppta ordentliga kostym och med en babyblå tröja knuten över kostymaxlarna. Eller snarare en alldaglig mes i en flock av udda fåglar i publiken som alla otvivelaktigt jobbar i modebranschen. Eller som han själv träffsäkert beskriver sig själv - en Karl Bertil Johnsson-figur.
Marcus Bergman, lärare vid Textilhögskolan i Borås och doktorand vid Arkitektursektionen på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg, står helt stilla på scen och levererar vad som närmast kan beskrivas som en krönika över modets etik och estetik och vi ska säga det direkt - det är helt förtrollande bra.
Med ett absolut gehör för dramaturgi växlar Bergman mellan allvarliga resonemang och humoristiska reflektioner. Han beskriver hur kläder gått från att vara nödvändigheter till uttryck för vår identitet men samtidigt förlorat sin själ för att i nästa sekund beskriva vilka förhoppningar han hoppades att hans kostym skulle hjälpa honom infria i baren på Berns kvällen innan. För att i nästa stund säga att han skäms över att svenskt mode är så fullt av uttryck men saknar åsikt. För hur kan man annars förklara att så få modeskapare tar ställning, på allvar?
Han inleder ett intressant resonemang om hållbart företagande genom att argumentera att handel varit hållbart sedan sidenvägens uppkomst. Bergmans perspektiv är att den fria handeln inte är av ondo för hållbara produkter och hållbara material - tvärtom. Det är de hinder som sätts upp av våra politiker och av lobbister som hindrar den fria marknaden från att vara så fri som den skulle kunna vara. Det är importtullarna som hindrar, inte produkterna själva. Låt marknaden vara fri, låt bästa produkt vinna! sammanfattar Bergman och låter det vara tyst i några sekunder för att orden ska få landa i våra huvuden.
Ensam på scen använder han sin nedtonade men eleganta humor för att få oss att fnissa åt honom, åt oss själva men också för att få oss att slappna av så pass att vi i nästa stund inte kan värja oss mot fakta om de 40 000 människor som dör varje år till följd av kemikalieanvändningen i bomullsindustrin. Bergman står helt stilla, gestikulerar inte alls och han är så fantastiskt närvarande att i princip alla i publiken slutat messa lite diskret på sina mobiltelefoner utan bara har blickarna riktade på Bergman när han låter tystnaden breda ut sig i salongen för att vända på den lilla fusklapp där hans stödord nog finns nedklottrade men som han inte tittar på alls när han pratar.
När vi så här några timmar senare ska summera förmiddagens seminarie är det Bergmans framträdande som gjort starkast intryck, mer än till och med Katharine Hamnetts tår.
Det som är intressant med Bergman är att han dessutom har en personlig koppling till bomullsindustrin i och med att hans familj äger och driver bomullsodlingar i en dal i södra Peru, bomull som de senare gör till kläder som säljs i Sverige och Europa.
Avslutningsvis berättar Bergman om att man häromåret grävde man fram 3 000 år gamla lämningar nära familjens odlingar och då bomullsplagg som fortfarande gick att använda. Han tar det som ett exempel på riktig hållbarhet och därför en orsak till att Bergman tycker det känns som en förolämpning när han ibland blir inbjuden att i olika sammanhang föreläsa och argumentera för "alternativ" odling och den "nya" trenden med ekologiskt mode.
För om man först odlat bomull utan konstgjord bevattning och utan gifter i en dal i Peru i 3 000 år och därefter odlat bomull med konstbevattning, konstgödsel och konstiga gifter i 50 år och nu återgått till att odla giftfritt igen - vilken odlingsform är då egentligen "konventionell" och vilken är "alternativ", frågar Bergman retoriskt och avslutar med ännu en fråga:
- Och borde det då inte vara någon annan aktör än jag som står här för att prata om "alternativ" odling och borde det då inte ligga på dem att förklara poängen med det?
Med seminariets klokaste och mest berörande framträdande är det inte konstigt att Marcus Bergman får förmiddagens varmaste och längsta applåd när han lämnar scenen. Och samtidigt inser vi att hans egen referens till Karl Bertil Johnsson inte är så tokig.
Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: marcus bergman, modeveckan
Stockholms modevecka gjorde en välbehövlig introspektiv paus från modevisningarna med ett seminarie om hållbart mode och vad det innebär bortom koketterandet med användning av ekologiskt bomull. Med representanter från de flesta svenska modevarumärken på plats i publiken satte sig den annars så uttrycksfulla Katharine Hamnett på en pall och började i all enkelhet berätta om sina misslyckade försök att förändra modeindustrin från insidan. Helt klädd i svart och med budskapet "Clean up or die" projicerat på skärmen ovanför hennes huvud som en uppmaning till modeindustrin att se över sin leverantörskedja, inleder Hamnett med att monotont rabbla fakta om modeindustrins negativa effekter och om det oproportionerliga i att bara runt en halv procent av priset på ett par jeans går till den som syr jeansen. Om man skulle förbättra förhållandena radikalt och garantera sömmerskan en levnadslön skulle det ändå bara motsvara runt 1% något som modeföretagen med lätthet skulle kunna ta ut mot kund.
 Motgångarna i branschen gjorde att Hamnett bestämde sig för att vända sig direkt till konsumenter istället för att förändra branschen från insidan och relanserade därför sitt varumärke som ett som står för högsta tänkbara etiska och miljömässiga standards, i alla led - en strategi som visat sig lyckosam. För att också bevisa för branschen att etik inte behöver kosta mer inledde hon våren 2007 ett samarbete med Tesco där samma höga krav applicerats på en klädlinje hon skapat för dem med bland annat jeans som kostar runt 300 kronor. Precis som Hamnett genom åren väckt ständig uppmärksamhet genom sina t-shirts med aktuella politiska slagord har samarbetet med Tesco fått mycket press (som här i the Observer). Att hennes samarbete med detaljhandlaren skulle innebära en risk för Tesco med ökade krav fler produktområden var inget argument som Hamnett gav mycket för som menade att den största risken ett företag kan ta idag är att inte producera etiskt och miljömässigt sunda produkter.
Det ögonblick under hennes tal som gjorde djupast intryck var dock när hon återgav sina intryck från sina besök hos fattiga bomullsodlare och textilfabriker med vidriga förhållanden i Uganda och Mali. För mitt i berättelsen om ett besök hos en odlare i Mali spricker hennes tidigare så stadiga stämma och hon får svälja hårt för att hindra tårana för att tränga fram. Det blir knäpptyst i salongen på Chinateatern och man kan nästan höra poletterna trilla ner hos modefolket, när Hamnetts engagemang blir så naket och så påtagligt som i en tår.
Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: katharine hamnett, modeveckan,
När brittiska Marks & Spencer släppte sitt halvårsresultat förra veckan stod det klart att en kraftig försäljningsökning av ekologisk mat och kläder tillverkade av rättvisemärkt bomull bidragit till kedjans totala omsättningsökninge på 6,5% jämfört med samma period förra året. Försäljningen av Rättvisemärktcerifierad mat och dryck ökade 22% samtidigt som ekologisk mat ökade med hela 43% under perioden.
Marks & Spencer är en av världens största köpare av kläder tillverkade av rättvisemärkt bomull och sålde dessa kläder för totalt 15 miljoner pund (ca 195 miljoner kronor) under halvåret. Totalt köper Marks & Spencer en tredjedel av all tillgänglig rättvisemärkt odlad bomull i världen vilket räcker till 10% av kedjans plagg. Den nya linje med t-shirts för kvinnor som lanserats i höst (bilden nedan) är ett sätt att öka efterfrågan ytterligare.
 Marks & Spencer lanserade sin omtalade strategi för att bli ett hållbart företag, Plan A, i januari i år och är i rapporten tydliga med att man har mycket kvar att göra. I delårsrapporten nämns dock att man utökat systemet med att ta betalt för plastpåsar i sina butiker och att allt fler tar med sig egna påsar till butikerna. Satt i perspektiv är det svenska systemet med att ta betalt för plastpåsar i livsmedelsbutiker unikt i världen - oftast får man dem gratis. Marks & Spencer har också byggt sina tre första ekobutiker och börjat gå över till förnyelsebar energi.
Räkna med att Axel Johnsson-gruppen som äger Åhléns och är majoritetsägare i Axfood, och som dessutom har flera personliga relationer till Marks & Spencers VD Stuart Rose, lusläst rapporten i jakten på en egen strategi på området. Vi tycker dock att de borde satsa mindre på att hitta en egen strategi och mer på att kopiera Marks & Spencer. Inte minst när det gäller att kommuicera vad man står för och vad man vill åstadkomma. Det gäller alla som jobbar med detaljhandel - det viktiga är inte att man är färdig med allt på hållbarhetsområdet, för det blir man aldrig, utan att man kommunicerar vad man står för och hur vilka små steg man tagit på vägen mot att förverkliga sin vision. Det är det som driver försäljningen.
Andra bloggar om: rättvisemärkt, mode, detaljhandel, marks & spencer Andra intressanta blogginlägg
 En av våra principer på CSR i Praktiken.se är att företag som gör gott för miljön eller tar socialt ansvar bör skörda de affärsmässiga vinsterna genom att kommunicera det. I första hand till sina befintliga kunder och i andra hand till blivande kunder. Sedan en tid tillbaka är 100% av kaffet på Dunkin' Donuts rättvisemärkt men företaget har inte kommunicerat det alls - förrän nu. Men bara lite diskret på sin hemsida och på ett klistermärken som sitter på dörren till deras butiker och som är lätt att missa. Som Treehugger skriver i sin analys, hade det varit Starbucks som gått över till 100% rättvisemärkt kaffe (idag är bara 3,7% av deras kaffe rättvisemärkt) hade det inte passerat obemärkt men så har ju också deras förmåga till kommunikation varit dem till hjälp att bli världens största cafékedja. Samtidigt verkar det dock som om Dunkin's strategi varit att få just media med hållbarhetsperspektiv att uppmärksamma förändringen vilket då bygger lojalitet hos de som redan vet vad Rättvisemärkt är för något.
Bland de svenska cafékedjorna var Wayne's Coffee först ut med att alltid erbjuda minst en sorts Rättvisemärkt kaffe (och använde för övrigt samma lanseringsstrategi som Dunkin') medan konkurrenten EspressoHouse nöjt sig med att sälja en sorts färdigmalt kaffe som har Rättvisemärktcertifiering. Uppstickaren Barista Fair Trade Coffee, som nu har 5 enheter över landet och profilerar sig som "Sveriges första etiska coffeeshop", erbjuder dock 100% Rättvisemärkt kaffe, vilket vi applåderar. Om du driver ett mindre café eller en restaurang - se åt vilket håll de stora går och gå i samma riktning - vi spår att det om några år är en självklarhet med Rättvisemärkt kaffe på alla caféer med självaktning och medvetna kunder.
Andra bloggar om: Wayne's Coffee, EspressoHouse, Starbucks, rättvisemärkt Andra intressanta blogginlägg
Har du inte hunnit köpa sommarpresenter till de anställda i år? Då kan vi varmt rekommendera ett besök i en ansvarstagande webbutik. Hos Unicef är vår favorit vattenkaraffen (köp några extra till kontoret också), fotbollen eller sjalen i alpackaull. Rädda Barnen har många bra böcker om barn och The House of Fair Trade har det största utbudet av varor som produceras på ett rättvist sätt, från leksaker och kläder till korgar och smycken.
 En av världens största köpare av ekologiskt rättvisemärkt kaffe är Pura Vida som jobbar för att förbättra livet för kaffeodlarna och deras familjer. Pura Vida säljer endast sitt kaffe i USA men har på kort tid blivit omtalade för sitt sätt att göra affärer.
I en föreläsning för Stanfords MBA-studenter berättar grundaren John Sage om deras affärsmodell som är lika mycket kapitalistisk som altruistisk där de både försöker att maximera vinst och livsvillkoren för de som de köper kaffet av. Ladda ner föreläsningen som podcast (28.22 min) från Social Innovation Conversations.
Det är också intressant att lyssna till Dennis MacRay, CSR-chef på Starbucks, när han berättar om Starbucks strategi för att stödja odlarna inför en grupp MBA-studenter som ska åka till Guatemala för att studera rättvisemärkt odling på plats. MacRay berättar också mer om C.A.F.E, de egna certifieringssystem för ekologiskt kaffe som kafekedjan har valt att skapa som ett eget alternativ till Rättvisemärkt, och hur de stödjer de samhällen där kaffet odlas. Ladda ner föreläsningen som podcast (30.17 min) från Social Innovation Conversations.
 Sovrumsspecialisten Jysk lanserar ett sortiment med handdukar av rättvisemärkt bomull i slutet av februari. Sortimentet lanseraseras samtidigt i kedjans butiker i Sverige, Danmark, Norge och Holland. Om satsningen blir väl mottagen av konsumenterna lovar man att introducera Rättvisemärkt bomull i fler produktkategorier.
En bra nyhet för alla som köper in handdukar i lite större kvantiteter, som gym, hotell, hudterapeuter, massörer och idrottsklubbar.
 Wayne’s Coffee blev första svenska kedja att alltid erbjuda rättvisemärkt bryggkaffe på menyn i våras och konkurrenterna följde snart efter – ännu ett exempel på hur en vedertagen sanning kan förändras nästan över en natt i en bransch när ledaren bestämmer sig ordentligt. Numera serverar även Wayne's Coffee ekologisk mjölk som standard vilket orsakat kapacitetsproblem hos Arla eftersom kedjan gör av med så mycket mjölk.
Även om nya kedjan Barista Fair Trade Coffee knappt ens är en kedja ännu (även om det är den uttalade ambitionen) kan de ändå komma att förändra normen i branschen. Ambitionen är nämligen att HELA utbudet ska vara ekologiskt och rättvisemärkt, till skillnad från en enda kaffesort, som hos Wayne's. Låt oss hoppas att de lyckas expandera snabbt nog för att generera både lönsamhet och tillräckligt med uppmärksamhet för att påverka de stora kedjorna att följa efter. Ta en kaffe hos Barista och bedöm själv.
Driver du ett eget café borde det inte längre vara någon tvekan om att du måste erbjuda Rättvisemärkt för att kunna konkurrera framöver.
|
