Modeveckans klokaste sanningar levererade med absolut dramaturgiskt gehör

Det står plötsligt en timid man i strålkastarljuset på den svarta scenen på Chinateatern. På modeveckans seminarie om hållbart mode ser han ut som en udda fågel med sina runda glasögon, dubbelknäppta ordentliga kostym och med en babyblå tröja knuten över kostymaxlarna. Eller snarare en alldaglig mes i en flock av udda fåglar i publiken som alla otvivelaktigt jobbar i modebranschen. Eller som han själv träffsäkert beskriver sig själv - en Karl Bertil Johnsson-figur.

Marcus Bergman, lärare vid Textilhögskolan i Borås och doktorand vid Arkitektursektionen på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg, står helt stilla på scen och levererar vad som närmast kan beskrivas som en krönika över modets etik och estetik och vi ska säga det direkt - det är helt förtrollande bra.

Med ett absolut gehör för dramaturgi växlar Bergman mellan allvarliga resonemang och humoristiska reflektioner. Han beskriver hur kläder gått från att vara nödvändigheter till uttryck för vår identitet men samtidigt förlorat sin själ för att i nästa sekund beskriva vilka förhoppningar han hoppades att hans kostym skulle hjälpa honom infria i baren på Berns kvällen innan. För att i nästa stund säga att han skäms över att svenskt mode är så fullt av uttryck men saknar åsikt. För hur kan man annars förklara att så få modeskapare tar ställning, på allvar?

Han inleder ett intressant resonemang om hållbart företagande genom att argumentera att handel varit hållbart sedan sidenvägens uppkomst. Bergmans perspektiv är att den fria handeln inte är av ondo för hållbara produkter och hållbara material - tvärtom. Det är de hinder som sätts upp av våra politiker och av lobbister som hindrar den fria marknaden från att vara så fri som den skulle kunna vara. Det är importtullarna som hindrar, inte produkterna själva. Låt marknaden vara fri, låt bästa produkt vinna! sammanfattar Bergman och låter det vara tyst i några sekunder för att orden ska få landa i våra huvuden.

Ensam på scen använder han sin nedtonade men eleganta humor för att få oss att fnissa åt honom, åt oss själva men också för att få oss att slappna av så pass att vi i nästa stund inte kan värja oss mot fakta om de 40 000 människor som dör varje år till följd av kemikalieanvändningen i bomullsindustrin. Bergman står helt stilla, gestikulerar inte alls och han är så fantastiskt närvarande att i princip alla i publiken slutat messa lite diskret på sina mobiltelefoner utan bara har blickarna riktade på Bergman när han låter tystnaden breda ut sig i salongen för att vända på den lilla fusklapp där hans stödord nog finns nedklottrade men som han inte tittar på alls när han pratar.

När vi så här några timmar senare ska summera förmiddagens seminarie är det Bergmans framträdande som gjort starkast intryck, mer än till och med Katharine Hamnetts tår.
Det som är intressant med Bergman är att han dessutom har en personlig koppling till bomullsindustrin i och med att hans familj äger och driver bomullsodlingar i en dal i södra Peru, bomull som de senare gör till kläder som säljs i Sverige och Europa.

Avslutningsvis berättar Bergman om att man häromåret grävde man fram 3 000 år gamla lämningar nära familjens odlingar och då bomullsplagg som fortfarande gick att använda. Han tar det som ett exempel på riktig hållbarhet och därför en orsak till att Bergman tycker det känns som en förolämpning när han ibland blir inbjuden att i olika sammanhang föreläsa och argumentera för "alternativ" odling och den "nya" trenden med ekologiskt mode.

För om man först odlat bomull utan konstgjord bevattning och utan gifter i en dal i Peru i 3 000 år och därefter odlat bomull med konstbevattning, konstgödsel och konstiga gifter i 50 år och nu återgått till att odla giftfritt igen - vilken odlingsform är då egentligen "konventionell" och vilken är "alternativ", frågar Bergman retoriskt och avslutar med ännu en fråga:
- Och borde det då inte vara någon annan aktör än jag som står här för att prata om "alternativ" odling och borde det då inte ligga på dem att förklara poängen med det?

Med seminariets klokaste och mest berörande framträdande är det inte konstigt att Marcus Bergman får förmiddagens varmaste och längsta applåd när han lämnar scenen. Och samtidigt inser vi att hans egen referens till Karl Bertil Johnsson inte är så tokig.

Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: marcus bergman, modeveckan

Stillsam Hamnett levererande upprörande fakta på modeveckans etiska seminarium

Stockholms modevecka gjorde en välbehövlig introspektiv paus från modevisningarna med ett seminarie om hållbart mode och vad det innebär bortom koketterandet med användning av ekologiskt bomull. Med representanter från de flesta svenska modevarumärken på plats i publiken satte sig den annars så uttrycksfulla Katharine Hamnett på en pall och började i all enkelhet berätta om sina misslyckade försök att förändra modeindustrin från insidan. Helt klädd i svart och med budskapet "Clean up or die" projicerat på skärmen ovanför hennes huvud som en uppmaning till modeindustrin att se över sin leverantörskedja, inleder Hamnett med att monotont rabbla fakta om modeindustrins negativa effekter och om det oproportionerliga i att bara runt en halv procent av priset på ett par jeans går till den som syr jeansen. Om man skulle förbättra förhållandena radikalt och garantera sömmerskan en levnadslön skulle det ändå bara motsvara runt 1% något som modeföretagen med lätthet skulle kunna ta ut mot kund.
Motgångarna i branschen gjorde att Hamnett bestämde sig för att vända sig direkt till konsumenter istället för att förändra branschen från insidan och relanserade därför sitt varumärke som ett som står för högsta tänkbara etiska och miljömässiga standards, i alla led - en strategi som visat sig lyckosam. För att också bevisa för branschen att etik inte behöver kosta mer inledde hon våren 2007 ett samarbete med Tesco där samma höga krav applicerats på en klädlinje hon skapat för dem med bland annat jeans som kostar runt 300 kronor. Precis som Hamnett genom åren väckt ständig uppmärksamhet genom sina t-shirts med aktuella politiska slagord har samarbetet med Tesco fått mycket press (som här i the Observer). Att hennes samarbete med detaljhandlaren skulle innebära en risk för Tesco med ökade krav fler produktområden var inget argument som Hamnett gav mycket för som menade att den största risken ett företag kan ta idag är att inte producera etiskt och miljömässigt sunda produkter.

Det ögonblick under hennes tal som gjorde djupast intryck var dock när hon återgav sina intryck från sina besök hos fattiga bomullsodlare och textilfabriker med vidriga förhållanden i Uganda och Mali. För mitt i berättelsen om ett besök hos en odlare i Mali spricker hennes tidigare så stadiga stämma och hon får svälja hårt för att hindra tårana för att tränga fram. Det blir knäpptyst i salongen på Chinateatern och man kan nästan höra poletterna trilla ner hos modefolket, när Hamnetts engagemang blir så naket och så påtagligt som i en tår.

Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: katharine hamnett, modeveckan,

Så håller uniformerna längre - utan att använda kemikalier

Inom rese- och serviceindustrin är uniformer regel snarare än undantag, låt vara att spektrat spänner från SAS snygga uniformer i många delar till t-shirten med logo på din lokala Pocketshop. Oavsett uniformens omfattning försöker företagen att anlita ett tvätteri som är så varsamma som möjligt i hanteringen av uniformerna för att de ska hålla så länge som möjligt.
Fred Butler är ett nytt tvätterikoncept på marknaden som till skillnad från alla traditionella kemtvättar är riktigt miljövänligt. Kedjans tjugotal butiker i Sverige använder alla flytande koldioxid istället för att använda giftiga kemikalier, värme och centrifugering. Inte nog med att det minskar kedjans energibehov och minskar hudirritation hos kunderna - det har också förmågan att öka livslängden hos ett plag med 30-40 procent, enligt en studie. Metoden tillåter även rengöring av känsliga textilier som hittills varit svåra eller omöjliga att tvätta såsom läder, silke och extremt nedsmutsade arbetskläder från industrin.

För företag som jobbar med sin miljöprofil, som SJ eller Scandic, är Fred Butler en klockren partner men även för tillverkningsindustri som jobbar med att minska sina koldioxidutsläpp och samtidigt behöver hjälp med att tvätta arbetarnas overaller. Den co2 som Fred Butler använder är nämligen renad koldioxid som Fred Butlers moderbolag Linde Gas / AGA tagit tillvara och renat! (Vi har tidigare skrivit om ett annat bra exempel på när man tar tillvara co2 från fabriker men då använde man det i växthus.)

Så förutom att priserna hos Fred Butler är jämförbara med traditionella kemtvättar minskar de både företags koldioxidutsläpp, miljöpåverkan och förlänger livslängden för uniformerna vilket sparar pengar för företaget. Det är knappast något man kan förvänta sig från sin vanliga kemtvätt eller tvätteri - oavsett hur miljövänliga de säger sig vara.

Andra bloggar om: csr, kemtvätt, uniform Andra intressanta blogginlägg

Ekologiska jeans viktiga när Crocker förnyas

I höst lanserar JC ekologiska jeans märkta med både Svanen och Krav, rapporterar SalongK.se. Svanenmärkning innebär att man valt de bästa alternativen ur miljösynpunkt när man producerat dem. Såväl H&M, Nudie och Levi's har lanserat ekologiska jeans tidigare men JCs märke Crocker blir de första som får svanmärkning. Satsningen på de miljövänliga jeansen är ett led i en förändring av Crocker-konceptet där jeansen ska komma mer i fokus. Eftersom Crocker vänder sig till en trendmedveten målgrupp är det logiskt att satsa på jeans med hållbarhetsprofil för att skilja sig från konkurrenterna.

Om du driver en modebutik är det smart att kunna erbjuda ekologiska jeans i sortimentet, något som såväl Nudie och Levi's har i sina kollektioner numera. För vad kan vara modernt än att tänka på hållbarhet?

Andra bloggar om: jeans, mode, ekologi Andra intressanta blogginlägg

Podcast: Vilket värde skapar givande för bolaget?

Allt fler företag ägnar sig åt filantropi men vilket värde har givandet för bolaget? Stanforduniversitetets Center for Social Innovation lät frågan vara en utgångspunkt för en intressant och givande paneldiskussion mellan Atlanta Mcllwraith från Timberland, Douglas Sabo från McAfee, Inc, och Steve Wright från the Salesforce.com Foundation. Diskussionen börjar med en mycket intressant historisk tillbakablick på företagsfilantropi i USA och presentationer av hur Timberland, McAfee och Salesforce.com Foundation ser på företagsfilantropi, och vilka strategier som ligger bakom deras insatser. Hämta den som podcast (54.40) från the Conversations Network.