Det är svårare än man tror att leva som man lär. Den senaste tiden har vi varit på mer än ett seminarium eller frukostmöte med CSR- eller hållbarhetsprofil där det som serverats inte varit ekologiskt eller där informationen som delats ut inte skrivits på båda sidor om pappret. Det kan tyckas som skitsaker men nog påverkas värdet av de förslag en hållbarhetskonsult ger om man upptäcker att det finns anställda som kör stadsjeepar till jobbet?
Vilka värderingar ett företag säger sig stå för spelar inte längre ingen roll, oavsett hur väldokumenterade de är, om de inte känns när man är i kontakt med företaget. Sasja Beslik, ansvarig för etiska investeringar på Banco, sammanfattade det nya sättet i en intervju med den passande titeln "Min generation är så trött på bullshit" i Expressen nyligen:
- Jag träffar höga representanter för svenska bolag som säger: ”Våra värderingar sitter i väggarna.” Om jag ska vara ärlig: Det skiter jag i. Jag är inte intresserad av vilka värderingar SEB, Nordea eller Clas Ohlson har. De kan ha vilka värderingar de vill. Jag är intresserad av hur dessa kanaliseras till konkreta handlingar, till produkter och tjänster.
 
När författaren Nicholas Ind besökte Patagonia inför sin bok om företag som lever i enlighet med sina värderingar kom han aldrig längre än till receptionen. Där satt nämligen Chip Bell, en gammal frisbeevärldsmästare som angav att hans skäl för att jobba där var att han kände sig "genuinely groovy". Med andra ord trodde han på de värderingar som bolaget sade sig ha, han kunde relatera dem till sin vardag och att han därför är redo att agera i enlighet med dem när han tar emot besökarna på huvudkontoret. Det är en av många bra exempel i boken Living the Brand: How to Transform Every Member of Your Organization into a Brand Champion som nyligen kommit ut i en kraftigt reviderad upplaga. (På bokens webbplats finns en sevärd film om exemplet Patagonia)
Vi har gillat boken sedan den kom ut för fem år sedan eftersom den innehåller mängder med bra exempel på hur organisationer så vitt skilda som Patagonia, Ferrari och Moderna Museet i Stockholm sett till att deras anställda tror och agerar i enlighet med organisationens värderingar. Boken är en utmärkt gåva till de som är frustrerade över att traditionellt varumärkesbyggande inte tar hänsyn till de anställda eller till personer som undrar hur man kan bygga en kultur som är så solid och stark i sina värderingar att man knappt behöver traditionell annonsering - kunderna verkar få information om produkterna eller tjänsterna ändå. Med andra ord kan både marknadsförare, personalansvariga och csr-chefer ha glädje av att ha läst boken. Boken finns att köpa för 12,81 pund på Amazon.co.uk (ca 158 kronor)
Andra intressanta blogginlägg. Andra bloggar om: living the brand, nicholad ind, leva som man lär
Grameen-sfärens grundare Muhammad Yunus är idag mest känd för att ha mottagit Nobels fredspris 2006 och för sitt utbredda arbete med mikrokreditfinansiering i Bangladesh. Mer än 30 års arbete i regionen har resulterat i att banken idag har 7,4 miljoner låntagare och genom sina filialer når 96% av byarna i landet. Mikrolånen finansierar hembyggnation, skolgång och framför allt företagande på lokal nivå. Modellen har visat sig fungera och har kopierats världen över i utvecklingsländer, men Yunus stannar inte här.
Enligt en artikel i the Guardian nyligen finns så många som 27 företag i Grameen-koncernen med verksamheter inom allt från energiförsörjning till sjukvård. Yunus har utvecklat fler metoder för hållbar fattigdomsbekämpning och satsar nu bland annat på socialt entreprenörskap i samarbete med multinationella företag. Ett exempel är ett samarbete med Danone, som ska sälja en näringsrik och billig yoghurt genom kvinnor som är låginkomstagare. Resultatet är att två problem tacklas samtidigt: näringsbristen och sysslolösheten i de utsatta områdena.
Socialt entreprenörskap bygger på att skapa innovativa, självförsörjande verksamheter som drivs som företag men där huvuddelen av all vinst återinvesteras i organisationen. Yunus hoppas att allt fler företag satsar på att utveckla denna typen av företag, där resurser sätts åt sidan i s.k. sociala investeringsfonder. Han spår att socialt företagande är det nästa stora efter mikrokreditvågen och avser brygga klyftan mellan schablonerna "de vinstjagande företagen"
och "de goda välgörarna". Han är tydligt med att syftet med denna typ av projekt inte skall vara att skapa vinst annan än den som återinvesteras, vilket givetvis har stora implikationer avseende vilka företag som bör engagera sig, menar Yunus i intervjun i the Guardian. Han har i tidigare intervjuer kallat denna typ av företagande som icke förlustdrivande organisationer ("non-loss organisations" på engelska), som en parallell till icke vinstdrivande organisationer ("non-profit organisations på engelska).
Det ställer krav på att ledningar och CSR-ansvariga kan motivera sina investeringar med att de är verksamma i de aktuella utvecklingsländerna och har långsiktiga planer på expansion eller
etablering lokalt. På så vis kan företagsledare vara föregångare i hur man genom att trotsa gamla sanningar om bolagsstyrning kan nå helt nya typer av kunder samtidigt som man förändrar livsvillkoren hos dessa. (För de som vill veta med om Yonus tankar kring företagande kan vi varmt rekommendera en podcast från Ashoka Network där han också berättar mer om vad som fick honom att starta Grameen Bank 41.40 min).
Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: yunus, mikrolån, mikrokrediter, podcast
 I Studio Ett i Sveriges Radios P1 ställdes frågan om varför så många företag plötsligt börjat prata om CSR och vilken effekt det har. I en diskussion under ledning av journalist Karin Wickström, diskuterade Renée Andersson, etik- och miljöansvarig på Indiska, Sasja Beslik, chef för etikanalys och socialt ansvarsfulla investeringar på Banco Fonder AB, Tommy Borglund, ansvarig för CSR-tjänster på konsultbyrån Hallvarsson & Halvarson och Susanne Lindberg-Elmgren, nationalekonom och ansvarig för LO:s CSR-policy, företagens samhällsansvar.
Debatten innehöll inga stora sensationer men gav en bra inblick i vad CSR är i praktiken och var samtidigt en förebild för balanserade och mångfacetterade debatter, något som nästan bara public service-företagen tycks kunna åstadkomma idag. Om du jobbar på ett annat media, oavsett om det är etermedia eller inte, är det värt att lyssna på hur en sansad och nyanserad diskussion om företagens samhällsansvar ska hållas.
Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: studio ett, csr
 - CSR är som ett fluffigt moln av många olika begrepp vilket ställer till det för företag som vill inkludera det i sina uppföljningssystem, suckar Frank Welvaert uppgivet. För hur ska man kunna mäta något som inte går att definiera?
Welvaert är global CSR-chef för läkemedelsbolaget Johnson & Johnson och styrelseordförande i den Europeiska verksamheten. Han pratar på ett frukostmöte i Gamla Stan i Stockholm som ordnats av CSR Sweden där det snabbt står klart att han inte kommer att hjälpa publiken att bringa ordning i begreppsmolnet. Den prydligt klädde flamländaren på scen visar EUs definition på CSR och för sedan långa retoriska diskussioner med sig själv som mynnar ut i frågan om CSR verkligen är något som bidrar till lönsamheten? Han är osäker och alla i publiken som denna morgon väntat sig tydliga svar och konkreta exempel på vad Johnson & Johnson gjort suckar och sjunker lite längre ner i solarna. Men monologerna innehåller mer substans än vad som först verkar vara fallet.
- Företagen måste ta tillbaka initiativet när det gäller CSR, deklarerar Welvaert och syftar på att när EU för snart två år sedan plötsligt enades om en definition och ungefär samtidigt deklarerade att CSR nu är en central del i EUs strategi för tillväxt och att skapa nya jobb. Welvaert menar att företagen måste akta sig för att låta politikerna bestämma hur CSR ska utvecklas och enda sättet att göra det är att sätta frågan om vilket samhällsansvar man ska ha högt på ledningens agenda.
- De som hävdar att man måste ägna sig åt CSR för att bygga och stärka sitt varumärke har fel. Gör man rätt kommer det att bli effekten men om man låter det vara målet kommer man blanda in fel personer och prioritera fel aktiviteter.
Frank Welvaert, Global CSR-chef, Johnson & Johnson
- Företag måste ha en vision om hur de kan och vill bidra till samhället så att de inte enkom utgår från synpunkter som framkommer i intressentdialoger med politiker, fackföreningar eller frivilligorganisationer, varnar Welvaert. Företag måste naturligtvis ta hänsyn till synpunkterna men det kan inte vara synpunkterna som driver agendan när det gäller CSR, på samma sätt som de aldrig skulle tillåtas driva agendan för produktutveckling.  Welvaert visar en tråkig bild från presskonferensen när EUs syn deklarerades och då blir det plötsligt uppenbart hur företag kan återta initiativet. Den i det närmaste komiska kontrasten mellan de trista politikerna på bilden och den engagerade Welvaert på scen tydliggör att det är just genom ett lite snabbare fotarbete och genom att vara föregångare och visa på vad CSR innebär i verkligheten som företag kan bestämma agendan igen. Tyvärr verkar inte Welvaert eller Johnson & Johnson ha nått den slutsatsen själva eftersom varken PowerPointen eller den nytryckta företagsbroschyren över koncernens nordiska verksamhet som trugas på oss i publiken innehåller några som helst exempel på vad de gör i verkligheten. Det gör att man börjar tvivla lite på användbarheten i vardagen i det välformulerade credo koncernen ständigt lyfter fram. Något exempel på hur credot har lett till kloka affärsbeslut någonstans och i något sammanhang sedan koncernen grundades 1886 hade varit stärkt argumentationen både i broschyren och på scen. Men Welvaert slår ifrån sig en sådan invändning: - Det är svårt att kommunicera vad man gör inom hållbarhet utan att framstå som att man skryter eller utmålar sig själv som världmästare. Vi är inte på något sätt bäst, men vi gör så gott vi kan och vi hoppas att det är något som våra anställda och våra kunder märker efter hand. Om man har ett långsiktigt perspektiv blir det inte lika viktigt att ständigt uppdatera marknaden på vad man gör - tids nog så märks det, menar Welvaert och fortsätter; - De som hävdar att man som företag måste ägna sig åt CSR för att bygga eller stärka sitt varumärke har helt fel. För även om det blir effekten så kan det aldrig vara målet eftersom det då kommer att göra att fel personer inom företagen får styra och fel aktiviteter blir prioriterade, säger Welvaert och forstätter: Företag måste ge sig själv och sina medarbetare tid att reflektera, tid att tänka långsiktigt. Jag blir orolig när många människor hävdar att de inte har tid att ta en och en halv dag för att reflektera över en viktig fråga. Hållbara tankar och hållbara strategier tar tid att formulera, måste få ta tid! Vi har hållt på i över hundra år och filar ständigt för att göra dem lite bättre. Även om man som företag gör som Frank Welvaert föreslår för att komma igång med sitt CSR-arbete genom att använda principen att göra så mycket man kan så länge det inte skadar lönsamheten, så kommer man förr eller senare att hamna i ett läge där man måste välja mellan kortsiktiga eller långsiktiga vinster. Företag som styr över sin egen agenda har i ett sådant läge större möjligheter att välja att göra affärer på ett sätt som ger hållbara vinster, både nu och sedan. Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: johnson & johnson, föreläsning, csr sweden, csr
Vad gör ett jobb meningsfullt? Är det att få arbeta med uppgifter som förbättrar världen eller kan det också vara något så enkelt som att känna sig lyssnad på? I en allt mer meritokratisk värld får enskilda initiativ, även från juniora medarbetare, ökad genomslagskraft vilket skapar helt nya möjligheter för att utveckla och behålla motiverade nyckelmedarbetare.
 En rapport från Deloitte som kom ut 2004 är fortfarande högaktuell idag; i den analyseras bristerna i traditionella metoder för att rekrytera och behålla nyckelpersonal - och man förutspår konsekvenserna av detta i vad så då var framtiden - år 2008. Rapporten pekar på att omfattande resurser läggs ner på nyrekrytering av externa förmågor medan utveckling av medarbetarna när de väl på plats är ofta prioriteras lägre.
Det pratas mycket om att lönefrågan inte längre är den viktigaste faktorn när man rekryterar men faktum är att den inte heller var det för fyra år sedan. En undersökning i studien avslöjar att det man primärt förväntar sig av sin arbetsgivare är spännande arbetsuppgifter, utbyte med kollegor och möjligheter till utveckling inom företaget, medan lönefrågan skvalpade på åttonde plats. (För den som undrar visar även en färskare undersökning i Manpowers regi på liknande resultat - att social trivsel och utveckling ligger i särklass högst på önskelistan medan en ny undersökning från Hill & Knowlton avslöjar att kompensationspaketet kommer på tredjeplats när MBA-studenter beskriver faktorer som avgör val av argetsgivare.) Åter till Deloittefynden - lön är snarare en hygienfaktor som får betydelse först när ersättningen är direkt undermålig. Man fann också att headhuntade personer som var stjärnor på de företag man plockade dem från sällan leverade enligt förväntan på sina nya arbetsplatser. Prestation finns alltid i ett sammanhang, och genom att lägga mer krut på utvecklingen av kompetens som redan finns i huset ökar man sina förutsättningar att skapa egna stjärnskott. Självklarheter, kan man tycka - men ändå verkställs det inte i någon vidare utsträckning.
Rapporten ger kloka råd i hur man identifierar nyckelmedarbetare/kompetens utifrån predicerade utmaningar (omvärldsanalyser, t ex) och hur man kan vidareutveckla dessa personer eller enheter. Idag finner vi oräkneliga studier som pekar på att CSR i högsta grad är en medarbetardriven fråga; sätter vi Deloitte-rapporten i ett aktuellt sammanhang finner vi ett kompetens- och intresseområde som är helt klart värt att satsa på. I en av artiklarna i the Economists specialrapport om CSR nyligen, ser man hur företagsansvar i allt högre grad blir inbakad i det strategiska såväl som i det operativa arbetet. Det handlar allt mindre om en extern kommunikationsfråga och allt mer om att omsätta CSR i praktiken genom att engagera sina anställda och kommunicera företagets strategier internt samtidigt som man visar konkret på vad man när det gäller hållbarhet gör i de anställdas vardag. Då blir nästan vilket jobb som helst meningsfullt.
TIDIGARE ARTIKLAR I SERIEN:
Del 1 - Nu börjar vårt rekryteringstema
Del 2 - Nischade jobbsajter förmedlar meningsfulla jobb
Del 3 - Platsannonserna anpassas till jakten på meningsfulla jobb
Del 4 - Frivilligorganisationerna närmar sig företag och attraherar både pengar och personal
Del 5 - Miljöprogram ger positiva effekter på arbetsplatsen - även bortsett från miljön
Del 6 - Vårens intressantaste kurser formar framtidens ledare
Del 7 - Tydliga värderingar vinner kampen om superstudenterna
Del 8 - Balans i livet värderas allt högre av Handelsstudenterna
Del 9 - Så behåller du alla bra kvinnor i företaget efter mammaledigheten
Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: behålla personal, hr, rekrytering
För att utveckla morgondagens ledare i ett företag har det i många år varit populärt att skicka iväg sina chefsämnen på så kallade Executive Education-utbildningar, något som finns vid alla större och prestigefulla universitet. Det är naturligtvis också ett sätt från företagets sida att visa att man satsar lite extra på personer som man vill ska gå långt och stanna länge. I dessa tider av diskussioner king hur man kan förena hållbarhet och lönsamhet är det därför naturligt att det dyker upp nya kurser och seminarier som tacklar just den problematiken. Vi har tagit en titt på de intressantaste kurserna i vår.
På Boston College Center för Corporate Citizenship finns det kanske största utbudet av kurser under året som relaterar till ett företags ansvarstagande. Här finns specialkurser om CSR-kommunikation, om hur man skapar en CSR-strategi, hur man ägnar sig åt strategisk filantropi eller skapar givande intressentdialoger. Vi vill också tipsa om tredagarskonferensen i början av april; The 2008 International Corporate Citizenship Conference som vi kommer att bevaka på plats i Boston.
 När vi går igenom kursutbudet för några andra kända skolor i år är det några som vi tycker verkar extra intressanta. I juni ger Stanford kursen Business Strategies for Environmental Sustainability för första gången men redan i mars samarbetar man med Esade Business School i Barcelona om en tredagarsutbildning kallad Corporate Social Responsibility: Strategic Integration and Competitiveness som också låter intressant. På Harvard går kursen Corporate Social Responsibility - Strategies to Create Business and Social Value för tredje året i oktober som ger värdefulla inskaper för såväl personer som jobbar i näringslivet som de på frivilligsidan som jobbar med näringslivet som motpart. De senare kan säkert också ha stor behållning av en annan kurs som ger i juli, Strategic Perspectives in Nonprofit Management.
På universitetet i Kapstaden finns det också några intressanta kurser med ett lite smalare fokus. Nytt för i år är kursen Reducing the Carbon Footprint - Business and Climate Change medan kurserna Embracing Diversity & Complexity och HIV/Aids in the workplace 2010 funnits i några år.
Bland de mer kända europeiska skolorna verkar konstigt nog varken Insead eller London har hoppat på trenden med specifika kurser utan meddelar att CSR-frågor numera är integrerade i övriga kurser. Rykten säger dock att Handelshögskolan i Stockholm planerar någon form av seminarium och erfarenhetsutbyte när det gäller hur man kombinerar lönsamhet med hållbarhet.
 Mot den bakgrunden är det därför inte så konstigt att Världsnaturfonden WWF dagit igång ett Executive Education-program kallat One Planet Leaders som de marknadsför med annonser i bland annat the Economist just nu. Kursen ges i form av tre tredagarsworkshops i Geneve under våren och syftar enligt webbplatsen till att "göra det möjligt för chefer i företag att utforska och, än viktigare, implementera det senaste rönen när det gäller hållbart företagande i syfte att bygga företagsvärde i framtiden". Det låter onekligen väldigt lockande.
Hur ser din plan ut för att utveckla ditt företags framtida ledare i hållbarhet? Det kan vara dags att samla HR-avdelningen för att se över vilka kurser som är intressantast och bäst passar er.
Bild på Baker Library på Harvard Business School, taget av Christopher med Creative Commons-licens.
TIDIGARE ARTIKLAR I SERIEN:
Del 1 - Nu börjar vårt rekryteringstema
Del 2 - Nischade jobbsajter förmedlar meningsfulla jobb
Del 3 - Platsannonserna anpassas till jakten på meningsfulla jobb
Del 4 - Frivilligorganisationerna närmar sig företag och attraherar både pengar och personal
Del 5 - Miljöprogram ger positiva effekter på arbetsplatsen - även bortsett från miljön
Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: utbildning, executive education, harvard, insead, stanford, handels
 Veckans nummer av the Economist har tema CSR. Tidningen ställer frågan om hur god den etiska kapitalismen egentligen bör vara och var gränsen går när samhällsansvaret blir så stort att det påverkar resultatet negativt. Som vanligt intar the Economist en befriande kritisk hållning när man ifrågasätter aktuella fenomen. En undersökning tidningen låtit göra visar att intresset för CSR ligger högt på de flesta företags prioriteringslista, men the Economist antyder i en av artiklarna för att många chefer prioriterar frågan utan att riktigt förstå den.
När det gäller CSR och dess effekter konstaterar tidningen i en av artiklarna att även om det inte finns en tillräcklig mängd studier som i svart och vitt kan bevisa en klar och tydlig koppling mellan ett företags hållbarhetsarbete och lönsamhet, finns det heller inga studier som kan fastlägga att det inte finns en koppling.
Däremot tycker man att de flesta företag som håller på med CSR inte gör det bra nog. Tidningen citerar Michael Porter på Harvarduniversitetet som menar att alltför många företags CSR-arbete är "för ofokuserade, för mycket skott från höften och alltför ofta rörande en fråga som någon i bolaget är djupt engagerad i men som inte har någon riktig koppling till affären". Tidningen konstaterar att om man ser till att samhällsengagemanget är kopplat till företaget och bidrar till affärsverksamheten så riskerar det inte att bli någon utanpåliggande separat aktivitet. Först när CSR är en del av sättet att göra affärer kan det bli en riktigt god affär, sammanfattar the Economist.
 För dig som föredrar sammanfattande podcasts kan vi rekommendera samtalet med the Econimists redaktör Daniel Franklin när han diskuterar vilken roll företag kan spela i samhället och hur man beter sig för att göra det rätt. Podcasten (17.19 min) finns att ladda hem från iTunes (sök på the Economist) eller från tidningens webbplats.
Andra intressanta blogginlägg Andra bloggar om: Economist, CSR
McDonald's bloggande CSR-chef Bob Langert formulerade nyligen sina tankar kring det han beskrev som "Greenmuting", dvs. när ett företag inte berättar om sina miljöinitiativ trots att de gjort mycket, ofta av rädsla för kritik i media. Uttrycket är också en pendang till "Greenwashing" dvs. när ett företag låtsas som om de gör mer för miljön än de i själva verket gör. Enligt Langert är det i lika stor grad en synd att inte berätta om vad man gör för bra saker som att låtsas som man gör mer än vad som är sant.
Om du jobbar med hållbarhetskommunikation är Langerts enkla men konkreta lista över "the Six Sins of Greenmuting" i det närmaste att betrakta som obligatorisk läsning.
Andra bloggar om: kommunikation, miljökommunikation, greenwashing, greenmuting Andra intressanta blogginlägg
För att ett företags samhällsengagemang ska vara trovärdigt krävs det att de frågor de väljer att engagera sig i ligger i linje med deras värderingar och/eller vad deras målgrupp bryr sig om. Det räcker inte bara med att stödja ett "välgörande ändamål" och tro att det räcker som alibi för att visa att företaget tas samhällsansvar. Det menar Nancy Lee, rådgivare till företag och frivilligorganisationer när det gäller hur man kan samarbeta på ett sätt som gynnar båda parter maximalt.
 Det kallas Cause Marketing och i sin timmeslånga föreläsning på Stanford går Lee igenom alla aspekter av "Cause Marketing", och delar med sig av sina erfarenheter av hur företag och frivilligorgansiationer kan etablera partnerskap som bidrar till alla inblandades framgång. Låt oss sammanfatta den i några få ord; föreläsningen är fantastiskt bra.
Den är så bra att den borde vara obligatorisk för alla som jobbar med marknadsföring, information eller fundraising. Glatt, enkelt och inspirerande går hon igenom vad hon anser vara de bästa sätten för frivilligorganisationer att närma sig företag för att få ut budskapet om vad de står för, samtidigt som de företagen stärker sin profil. Vi satt närmast paralyserade av välbehag över den våg av goda råd som sköljde över oss under föreläsningen samtidigt som lusten att förverkliga många av hennes råd växte sig allt starkare. Glöm allt du kan som Cause Marketing och ersätt det med Nancy Lees råd. Då kommer både lönsamhet och hållbarhet att gå hand i hand! Föreläsningen lockar till nya tankesätt för svenska frivilligorganisationer som alltför länge sett sig själva som mottagare av pengar, snarare än tjänsteleverantörer till företag, som approcherar företag med ett inifrån-ut-perspektiv snarare än att försöka förstå på vilket sätt som organisaitonen kan bidra till att företaget uppnår sina mål. Ladda ner den från iTunes (sök på Social Innovation Conversations) eller ladda hem föreläsningen från nätet (58:22 min). Tipsa sen alla du känner som jobbar med samarbeten mellan företag och frivilligorganisationer om den.
Andra bloggar om: cause marketing, välgörande ändamål, Andra intressanta blogginlägg
 Sveriges Arkitekters medlemstidning Arkitekten har haft en utmärkt artikelserie i sina tre senaste nummer om vägen bort från oljeberoendet och hur det påverkar tänkandet när dagens och morgondagens arkitekter ritar vårt samhälle.
Artikelserien Vägen till Framtiden tar dock även ett större grepp och närmar sig frågeställningen inte främst ur ett tekniskt perspektiv utan ett humanistiskt. Artikelförfattaren Anders Kyrkander beskriver serien som att "det handlar om vår natursyn, vår ekonomi och vår jakt på lyckan. Serien försöker teckna en energins kulturgeografi, en bred bild av de problem och möjligheter vi står inför."
Klokt nog publicerar Arkitekten hela artikelserien på nätet för de intresserade;
Del 1 - Vägen till framtiden
Del 2 - Planera ur ett grodperspektiv
Del 3 - Soppatorsk
Vi rekommenderar artikelserien för alla arkitekter men också för de som jobbar med att planera framtidens samhälle.
Andra bloggar om: energi, bygg, arkitektur Andra intressanta blogginlägg
 I en debattartikel i en av Australiens största dagstidningar The Age skriver Simon Robinson på Melbourne Cares, en lokal motsvarighet till CSR Sweden, om vikten av att företag engagerar sig i samhället men gör det ur ett affärsstrategiskt perspektiv snarare än att som "vita riddare" försöka stödja dem som skriker högst.
Precis som i Sverige visar att Australiensiska bolag i allt högre grad ser CSR som en integrerad del av deras strategier och att det är de anställdas volontärskap som i hög grad bidrar till den ökade medvetenheten om ett företags samhällsansvar. Allt fler företag skapar partnerskap med frivilligorganisationer samtidigt som CSR-aktiviteterna inom ett bolag både strategiska och välfinansierade, snarare än ad hoc projekt och spridda bidrag.
Robinson argumenterar att för att företag ska kunna bidra till en reell förändring i samhället tillsammans med en frivilligorganisation så måste båda parter se nyttan med samarbetet ur sitt eget perspektiv. Med andra ord måste frågorna ställas om vad företaget bidrar med till organisationen (förutom eventuella bidrag) och vad organisationen bidrar med till företaget (förutom eventuella pr-effekter). Bara genom att se affärsmässigt på samarbetet kan det bli riktigt fruktbart.
Tidningen Business Report i Kapstaden, Sydafrika, skriver om Michael Porter som uppmanar företag att se till att deras filantropiska initativ ligger i linje med affärsmålen. Enligt Porter måste noterade bolag svara inför aktieägarna och att bara "göra gott" räcker inte längre som skäl för varför man ger bort företagets pengar eller som riktlinje för att se hur företag kan bidra till samhället. Att visa på affärsnyttan i den investering man gör i samhället kommer snarare att öka företagens generositet än att minska den, enligt Porter.
"Genom att koordinera välgörenhet och affärsmålen kommer företag inte längre att bara ge pengar - istället kommer de att ge tydliga möjligheter. Och det kan resultera i ett bättre resultat samtidigt som det stärker företagets konkurrenskraft" avslutar Porter.
Ekonomitidningen E24 rapporterar om brittiska tankesmedjan Tomorrows' Company som undersökt de förändrade inställningarna hos multinationella företag i Europa, Asien och Nordamerika när det gäller hållbarhet. Slutsatsen är att det lönar sig att ta större ansvar i samhället och att allt fler företag också insett att ett ansvarstagande i linje med affärsmålen är en bra affär och lönsamaffär på lite sikt.
–Det handlar inte om filantropi eller att företagen ska bli betraktade som ”välgörare”. Våra förslag är långsiktigt fördelaktiga för alla bolag, stora som små, förklarar rapporten. Läs mer om rapporten på E24.se
När man läser platsannonserna verkar det som om alla företag söker efter exakt samma personlighetstyp. Adjektiv som engagerad, driven och flexibel används slentrianmässigt och genererar hundratals ansökningar från människor som påstår sig vara just det.
 Skandia har insett att ett sätt att skilja sig är att berätta om sitt sociala ansvarstagande. I söndagens DN söker Skandia affärsutvecklare med rubriken ”Du är sjukt driven, engagerad och kanske sugen på att skaffa barn”. I den korta texten berättar man dels om den utveckling man står inför och dels om den extra föräldraförsäkring som gjort att 85% av personalen jobbat på Skandia i minst fem år. I det lapptäcke av likriktade platsannonser som DN Jobb presenterar syns Skandias annons som kyrkan mitt i byn.
Förutom att den begåvade annonsen får uppmärksamhet och kommer att attrahera ansökningar från begåvade människor som saknar balans i livet på sitt nuvarande jobb, förutspår vi att intervjuerna också kommer att bli ärligare. Plötsligt går det att prata om det som annars är tabu för kvinnor mellan 25 och 45, där arbetsgivaren är förhindrad att fråga för att inte bli misstänkt för diskriminering men där många kvinnor upplevs att de döms ändå av arbetsgivare som fegar inför det extraarbete det innebär att hitta en vikarie under en eventuell föräldraledighet. Vi tror också att det kommer öppna upp för fler män att ta ut pappaledighet eftersom bolaget redan från börjat signalerat att det är okej.
Att de arbetsgivare som underlättar för de anställda att kombinera jobb och familj får lojalare personal är Skandia ett bra exempel på. Ser man till kostnaden för att rekrytera en person från beslut till att den nyanställde kommit in i sitt nya jobb (vilket ofta tar tre månader) är kostnadsbesparingen av att slippa anställa personal enorm.
I sin CSR-rapport från 2005 gör Timberland kopplingen mellan hur mycket de sparar på att investera i att ta ansvar i samhället och kostnader för rekrytering. Genom att räkna ut hur många anställda som borde sluta varje år i ett bolag av Timberlands storlek och hur många av de anställda som i en medarbetarundersökning sade att bolagets samhällsansvar spelade en stor roll i att de jobbade på bolaget är det enkel matematik att se hur mycket de sparar årligen.
Att behandla sin personal bättre än vad som krävs är en av de smartaste investeringarna ett bolag kan göra. Det finns även undersökningar som kan visa på vad vi förstår med sunt förnuft; lojala medarbetare gör ett bättre jobb. Resultatet kommer att märkas i ökad försäljning, ökad kundnöjdhet och ökad konkurrenskraft.
Och då har vi inte ens tagit hänsyn till det faktum att många småbarnsföräldrar upplever att de blir mycket mer strukturerade och mer effektiva när de börjar jobba efter en föräldraledighet. Att som Skandia leta efter personer som är sugna på att skaffa barn är därmed en av de smartaste och mest konkurrenskraftiga rekryteringsstrategierna just nu som är väl värd att kopiera i andra branscher. Vilken rekryteringsstrategi har ditt bolag?
 Om du berördes lika starkt som vi av Al Gore's film "An Inconvenient Truth" undrar du säkert vilka följder det får för ditt företag och ert sätt att göra affärer. Innan du rusar iväg och tar hjälp av en CSR-konsult eller miljöstrateg vill vi rekommendera att du läser den utmärka rapporten "Getting Ahead of the Curve - Corporate Strategies That Adress Climate Change", skriven av Andrew J. Hoffman, proffessor i hållbart företagande vid Universitetet i Michigan tillsammans med the Pew Center on Global Climate Change.
Rapporten är utförlig och praktisk, med exempel på hur andra företag gjort och slutsatser av en undersökning av 31 framgångsrika bolag. Speciellt användbar är råden om hur man i tre faser och åtta konkreta steg utvecklar en plan för att tackla klimatförändringarna. Och bäst av allt - rapporten är gratis och går att ladda ner från the Pew Centers webbplats. När du läst den är du klokare och samtidigt en bättre köpare av rådgivning från externa konsulter om du behöver det.
|
