I helsidesannonser i morgontidningarna meddelar Telge Energi att man gjort ett mentalt lappkast och nu beslutat sig för att bara sälja förnyelsebar energi. Det är ett affärsstrategiskt klokt drag, ur många aspekter. Förutom att man sparar miljön och plötsligt blir dominerande i en nisch där O2 Energi varit bland de mest synliga, kan det också visa sig vara en vitamininjektion för bolagets värde. I en undersökning som gjordes av E24 under förra året jämförde man börsvärdet för energibolag som satsat på förnyelsebar energi och bolag som satsar på traditionella källor såsom olja och gas. I den förstnämnda gruppen hade börsvärdet som mest stigit med 150% under ett år medan olje- och gasbolagen halkat efter avsevärt. (Företagen i de de portföljerna var alla nordiska och deras börsvärde följdes under ett års tid). Bäst i test var norska solenergiföretaget Renewable Energy Corporation och danska vindkraftverktillverkaren Vestas som båda stigit med 150%; samtidigt väntas norska energibolaget Hafslund värderas högre än båda dessa vid 2009 även om det växer i en något lugnare takt. I den traditionella portföljen gick det sämst för norska Statoil och finländska Neste. Med detta sagt finns det både gott om förbättningsutrymme och incitament för oljebolagen att satsa på sina FoU-enheter och undersöka alternativa energikällor. Vi har tidigare skrivit om Statoils miljöarbete och arbetet fortsätter. De har flera år på raken rankats som etta bland olje- och gasföretagen på Dow Jones Sustainability World Index, vilket inte ska negligeras.
I en ny svensk bok som kommit ut i dagarna visar författarna på kopplingen mellan CSR och börsvärden och exemplet ovan från energisektorn understryker bara detta ytterligare. Att ett kommunalt bolag som Telge Energi nu satsar på förnyelsebar energi kan därmed visa sig vara en lyckoträff för Södertälje kommun om man skulle välja att sälja ut hela eller delar av bolaget. Man frågar sig om Vattenfall tillåtits satsa vidare på kolkraft utanför landets gränser om bolaget stått på regeringens utförsäljningslista?
Att förnyelsebar energi är ett hett område visar också Fortums nya initiativ som lanserades i morse. Med två nya miljömärkningar Fortum Carbon Free (el från förnyelsebara energikällor och kärnkraft) och Fortum Renewable (el från endast förnyelsebara energikällor) vill man förtydliga att man inte bara säljer ful-el men samtidigt lämna det till kunderna att avgöra om de anser att kärnkraft är bra eller dåligt. Bolagets tunga investeringar i kärnkraft gör att man formulerat ett mål att på sikt ha en helt "koldioxid elproduktion"vilket innebär att man vill fasa ut den femtedel av produktionen som idag sker med klimatovänliga energikällor.
Som ett tecken i tiden reagerade börsen försiktigt positivt på nyheten och aktien har stigit något under den första timmen sedan nyheten nådde aktiemarknaden.
Andra bloggar om: telge energi, fortum, förnyelsebar energi Andra intressanta blogginlägg
När brittiska Marks & Spencer släppte sitt halvårsresultat förra veckan stod det klart att en kraftig försäljningsökning av ekologisk mat och kläder tillverkade av rättvisemärkt bomull bidragit till kedjans totala omsättningsökninge på 6,5% jämfört med samma period förra året. Försäljningen av Rättvisemärktcerifierad mat och dryck ökade 22% samtidigt som ekologisk mat ökade med hela 43% under perioden.
Marks & Spencer är en av världens största köpare av kläder tillverkade av rättvisemärkt bomull och sålde dessa kläder för totalt 15 miljoner pund (ca 195 miljoner kronor) under halvåret. Totalt köper Marks & Spencer en tredjedel av all tillgänglig rättvisemärkt odlad bomull i världen vilket räcker till 10% av kedjans plagg. Den nya linje med t-shirts för kvinnor som lanserats i höst (bilden nedan) är ett sätt att öka efterfrågan ytterligare.
 Marks & Spencer lanserade sin omtalade strategi för att bli ett hållbart företag, Plan A, i januari i år och är i rapporten tydliga med att man har mycket kvar att göra. I delårsrapporten nämns dock att man utökat systemet med att ta betalt för plastpåsar i sina butiker och att allt fler tar med sig egna påsar till butikerna. Satt i perspektiv är det svenska systemet med att ta betalt för plastpåsar i livsmedelsbutiker unikt i världen - oftast får man dem gratis. Marks & Spencer har också byggt sina tre första ekobutiker och börjat gå över till förnyelsebar energi.
Räkna med att Axel Johnsson-gruppen som äger Åhléns och är majoritetsägare i Axfood, och som dessutom har flera personliga relationer till Marks & Spencers VD Stuart Rose, lusläst rapporten i jakten på en egen strategi på området. Vi tycker dock att de borde satsa mindre på att hitta en egen strategi och mer på att kopiera Marks & Spencer. Inte minst när det gäller att kommuicera vad man står för och vad man vill åstadkomma. Det gäller alla som jobbar med detaljhandel - det viktiga är inte att man är färdig med allt på hållbarhetsområdet, för det blir man aldrig, utan att man kommunicerar vad man står för och hur vilka små steg man tagit på vägen mot att förverkliga sin vision. Det är det som driver försäljningen.
Andra bloggar om: rättvisemärkt, mode, detaljhandel, marks & spencer Andra intressanta blogginlägg
De senaste veckorna har proaktiva pr-byråer bearbetat redaktionen med information om hur fenomenala deras kunders hållbarhetsrapporter är och vilka utmärkelser de emottagit som ett bevis på sin fenomenalitet. Och visst är Vattenfalls rapport helt okej, SAS är lagom transparenta och Swedish Match uppfyller minimikraven. Problemet är jämförelsematerialet - övriga Svenska hållbarhetsrapporter. I en klass av medelmåttor krävs det nämligen inte mycket för att bli lärarens favorit.
 Svenska hållbarhetsrapporter är överlag ganska torftiga, i de flesta fall gäller det både den tillgängliga informationen som hur den presenteras men i de prisbelönta exemplen ovan är det framförallt en presentationsfråga. Ett grundkrav i ett hållbarhetsarbete är att inkludera en intressentdialog, dvs. lyssna in åsikter från de olika grupper inom och utanför företaget som påverkas av verksamheten. Syftet är också att engagera dem i arbetet med att göra företaget till en bättre samhällsmedborgare.
De belönade rapporterna, som alltså ändå är bäst i klassen, är allt annat än engagerande. Informationen rapas upp helt utan engagerande bilder (svartvita bildbyråbilder är inte engagerande), citat eller kursiveringar. Och ingenstans kan man ta fel av några av de synpunkter som framkommit i intressentdialogerna. En hållbarhetsredovisning måste engagera och inspirera på samma sätt som alla annan kundkommunikation. Det tycker vi är minst lika viktigt som att alla siffror är rätt och att uppföljningsarbetet är verifierat av en oberoende revisor, inte minst som den ofta är det viktigaste medlet för att kommunicera var man befinner sig inom CSR och hållbarhet.
Det är ett stort misstag att anta att de som läser hållbarhetsrapporterna bara är etikanalytiker men ändå verkar de oftast vara skrivna för dem. Räkna snarare med att rapporten läses av alla som söker jobb och är födda efter 1970, av journalister och bloggare som undrar vad bolaget gör, och av vanliga konsumenter som i valet mellan två leverantörer vill bilda sig en uppfattning om vem som är schysstast.
För den som är intresserad av hållbarhetsredovisning rekommenderar vi rapporterna från Timberland, Nike och GE. Timberland inkluderar kommentarer från såväl frivilligorganisationer och konkurrenter (!) i sin hållbarhetsrapport, Nike har gjort transparens till sitt signum och GE är ett föredöme när det gäller öppenhet och tydlighet. Och samtliga tre bolags rapporter fungerar lika bra som en broschyr för företaget som en hållbarhetsrapport.
Det är alltså väl värt energin att fundera ett steg på vem rapporten vänder sig till och vad man vill betona, precis som i vilken annan kommunikation som helst. Ett sätt kan vara att skapa en mera lättillgänglig sammanfattning av rapporten som kunder kan plocka upp i närmaste butik eller på företagets hemsida. Så gör exempelvis Starbucks som sammanfattar sitt hållbarhetsarbete i en folder som finns tillgänglig vid den s.k. sockerstationen i kedjans mer än 13 000 caféer runt om i världen.
I det utmärkta nyhetsbrevet Eco Advantage Strategies senaste nummer finns flera användbara tips om vad man ska tänka på när man gör en hållbarhetsredovisning tillsammans med förslag på olika strategier för hur man bäst kommunicerar det man strävar efter. Om man vill fokusera på budskapet kan det vara bra att göra som Starbucks och göra en sammanfattning, om man det är lätttillgängligheten som är prioriterat kan man föra som BP som lägger mest krut på hållbarhetsreovisningen på webben. Vill man vissa att man uppfyller Global Reporting Initatives standards rekommenderas att man redovisar sina prioriteringar och om man är intresserad av att redovisa kopplingen mellan hållbarhet och lönsamhet kan man göra som flera japanska företag och vara tydlig med de ekonomiska fördelarna med att spara miljön.
Läs många rapporter och låt sig inspireras av det som är bra. Men tro inte att det räcker men att vara bäst i klassen i Sverige för att vara bra.
Bild av Limonada, publicerad med Creative Common-licens.
Andra bloggar om: hållbarhetsrapport, csr-rapport Andra intressanta blogginlägg
Den fjärde november startar amerikanska banken Wells Fargo en testkampanj i Washington State för att få kunderna att gå över till att digitala kontoutdrag och nätbetalningar genom att erbjuda 10 dollar (ca 70 kronor) i bonus förutom att det blir enklare för kunderna. I USA är det fortfarande vanligt att man skickar in sina räkningar för betalning med post och förutom att det innebär att det går åt en stor mängd papper och orsakar utsläpp när postverket ska frakta breven fram och tillbaka så är det krångligare än betalning via internetbank. Dessutom kan Wells Fargo naturligtvis också spara mycket pengar på att slippa skicka ut kontoutdrag och registrera betalningsorder på papper varje månad.
Som en del av kampanjen erbjuder Wells Fargo även 5% rabatt för de som handlar energisnåla vitvaror med ett Wells Fargo-kreditkort, information om miljön på alla bankkontor och möjlighet att byta in sin kreditkortsbonus mot utsläppsrätter. Dessutom lockar man med en shoppingbag i tyg för alla som träffar en rådgivare på banken för att prata igenom sin ekonomi.
Att erbjuda sina kunder att få fakturorna digitalt är en självklarhet för att spara både pengar och papper för lite mer framsynta företag. Implementeringskostnaden får man snabbt igen genom effektivare fakturaflöden och bättre kontroll på betalningarna, enligt Bankgirocentralen. Men även för mycket mindre företag är det inte omöjligt. Lika lätt som man skickar en faktura till skrivaren för utskrift kan man generera en pdf-fil från vilket program som helst och därefter är det en smal sak att eposta den till mottagaren. Även om mottagaren måste skriva ut fakturan på sin skrivare av administrativa skäl har man dock bidragit till att undvika transporter av fakturorna och eliminerat portokostnaden. Och så kan man ju hoppas att mottagaren har en dubbelsidig skrivare för att spara papper.
Allt du behöver göra är att lägga till en rad på dina fakturor:
Vi levererar gärna våra fakturor som en digital pdf-fil för att bidra till minskad pappersförbrukning och miljöpåverkan. Kontakta oss om det passar dina redovisningsrutiner. Andra bloggar om: efakturor, fakturor, internetbank Andra intressanta blogginlägg
De flesta företag som samarbetar med och/eller delfinasierar en organisation vill hellre att pengarna går till specifika projekt än till overhead-kostnader. Enligt Thomas Tierney, grundare och vd på Bridgespan Group kan det vara en av orsakerna till att frivilligsektorn har så svårt att behålla sina ledare och tvärtemot gör att organisationerna blir mindre effektiva. I en intervju med Eric Nee, chefredaktör för Stanford Social Innovations Review, utvecklar Tierney de tankar som var grunden till artikeln The Leadership Deficit som publicerades i tidningen förra sommaren.
Inget i en organisation är lika viktigt som vilka som leder organisationen - det är de som gör organisationen effektiv eller inte. I valet av organisationer premierar man dock ofta verksamheter som har så låga kostnader som möjligt för att driva själva organisationen och där så mycket som möjligt av budgeten går till projekt. I en tid när analysorganisationer (som exempelvis svenska Charity Rating) börjat jämföra organisationers effektivitet, bland annat genom att lista vilka som har lägst overhead (ex. löner, hyror mm), kan det leda till att organisationerna har svårt att attrahera och behålla duktiga ledare samtidigt som det minimiantal anställda man har tvingas arbeta så mycket att många hoppar av för att inte brännas ut, enligt Tierneys studie av hundratals frivilligorganisationer.
"Att mäta en organisations effektivitet genom att se vem som har lägst overheadkostnader är som att välja flygbolag efter vem som har lägst underhållskostnader", säger Tierney och fortsätter "Det kan också liknas med att välja restaurang efter den som har den lägsta råvarukostnaden eller att välja skola till sina barn utifrån vilken skola som har de lägsta lokalkostnaderna. Det är ett absurt sätt att mäta! Vi måste värdera frivilligorganisationerna efter vad de åstadkommer, inte efter hur de fördelar sina resurser."
Orsaken till detta märkliga värderingssätt, som förekommer inom hela frivilligsektorn, beror delvis på att det är svårt att mäta vad de åstadkommer. Det finns inget nyckeltal som likt avkastning hos fonder kan ge en bild av vad idellla organisationer åstadkommer och det har skapat denna osunda fixering vid resursfördelning snarare än resultat, argumenterar Thierney. Det gör att donatorer och finansiärer implicit antar att ju mindre man betalar sina ledare, ju bättre. Eller ju färre ledare som driver organisationen, ju bättre. För att dra resonemanget vidare så innebär detta att om en organisation anställer en redovisningsperson på halvtid istället för professionell finanschef på heltid, så är det bättre. Om organisationen kan spara ytterligare genom att inte ha en personalchef eller en verksamhetsledare för den delen, ju bättre. Men detta dumsnåla tänkande hindrar samtidigt organisationen från att bli en professionell och effektiv organisation.
Genom att styra sina pengar till enskilda projekt istället för att investera dem i organisationens övergripande effektivitet riskerar man att bidra till en organisation som inte kan leverera så bra projekt som man kunnat med en bättre ledning.
Som företagare finns det alltså all anledning att tänka efter när man väljer vilken organisation som man ska samarbeta med. Det är genom att inte ge upp sitt affärstänkande bara för att det handlar om välgörenhet utan att utvärdera organisationen ur ett investeringsperspektiv som man både kan hitta rätt organisation och samtidigt stötta dem på ett sätt som ger dem förutsättningar att göra sitt jobb rätt.
Precis som vid ett beslut om en ny investering eller ett nytt projekt gäller det att fundera på vilka mål och syften som organisationen har och sedan bedöma om deras ledare är de rätta för att kunna förverkliga dessa mål, något som delvis görs genom att titta på vad det åstadkommit tidigare, inte genom att ensidigt se hur stor andel av deras budget som går till projekt!
På CSR i Praktiken.se skriver vi under på Tierneys analys av frivilligsektorns ledarskapsproblem och hoppas att Charity Rating och deras kollegor väljer att lämna den ensidiga fokuseringen på organisationernas finanser och overheadkostnader som idag finns på deras webbplats till förmån för tydliga fakta om vad organisationerna åstadkommit i praktiken de sista tre åren.
 Intervjun med Tierneys finns att ladda hem som podcast (50:05 min) från SI Conversations. Att lyssna på hans bakgrundsbeskrivning och resonemang är ett måste för alla som jobbar med finansiering och utvärdering av frivilligorganisationer. Tiernys delar generöst med sig av insikter och verktyg som kan användas för att kunna hjälpa organisationerna att bryta den onda cirkel som många hamnat i, där den osunda fokuseringen på ett nyckeltals effektivitet hindrar dem att bli effektiva på riktigt.
Ekonomitidningen E24 rapporterar om brittiska tankesmedjan Tomorrows' Company som undersökt de förändrade inställningarna hos multinationella företag i Europa, Asien och Nordamerika när det gäller hållbarhet. Slutsatsen är att det lönar sig att ta större ansvar i samhället och att allt fler företag också insett att ett ansvarstagande i linje med affärsmålen är en bra affär och lönsamaffär på lite sikt.
–Det handlar inte om filantropi eller att företagen ska bli betraktade som ”välgörare”. Våra förslag är långsiktigt fördelaktiga för alla bolag, stora som små, förklarar rapporten. Läs mer om rapporten på E24.se
 Den polske poeten Stanislaw Lec frågade sig "Om en grupp kannibaler börjar använda kniv och gaffel, är det då ett tecken på utveckling?" John Elkington tycker det och menar att företagantets natur är att äta eller att ätas men att det går att göra på ett mer civilicerat sätt, med fokus på såväl ekonomisk som social och miljömässig hållbarhet, även kallat Triple Bottom Line, ett allt vanligare förekommande uttryck när CSR ska integreras som en del i affärsverksamheten.
Elkington har därför skrivit boken Cannibals with Forks: Triple Bottom Line of 21st Century Business som vi läst och rekommenderar. Som grundare för hållbarhetskonsulten SustainAbility och sedan många år en engagerad förespråkare för att företag måste ta ett större samhällsansvar än att bara skapa anställningstillfällen, är Elkington påläst och logisk i sin argumentation. Han menar att företag endast kan bli framgångsrika genom att tillfredsställa den trepinnade gaffel som är lönsamhet, miljövänlighet och social rättvisa. Genom att blanda teori och exempel visar han hur detta håller på att bli en verklighet bland annat hos några av världens mest kända varumärken, som Nike, Wal-Mart, Levi Strauss, Volkswagen, Texaco, Intel, Volvo, Dow Chemical, Electrolux, Novo Nordisk och Shell. Elkington avslutar med att ge förslag på vilka steg som ditt företag kan ta för att börja se till triple bottom line. En utmärkt bok, inte bara för företagare utan även för offentlig sektor eller frivilligorganisationer som söker samarbete med företag.
 Allt fler amerikanska bolag börjar mäta de finansiella fördelarna av socialt ansvartagande på lång sikt. Hur man mäter skiljer sig dock mycket åt mellan olika bolag, från att ha en centraliserad CSR-avdelning till att helt integrerat tillvägagångssätt som genomsyrar varje avdelning i organisationen.
I denna tankeväckande paneldiskussion från ”Bridging the Gap – the 2005 Stanford Net Impact Conference” från Stanforduniversitetet diskuterar man olika strategier för att öka och mäta det sociala ansvarstagandet i större företag. Diskussionen finns att hämta som podcast (54.32 min) från Social Innovations Conversations
|
