Amerikanska Ad Council har som syfte att informera och väcka opinion i media kring frågor som berör hela nationen. Just nu kampanjar man för ett generösare samhälle i kampanjen Don't Almost Give.
Genom att producera egna kampanjer eller distribuera frivilligorganisationens kampanjer har man förändrat amerikanska folkets inställning i en rad frågor sedan organisationen grundades för mer än 60 år sedan. Kampanjerna produceras alla pro bono av enskilda kreatörer och reklambyråer som slåss om att få ge eftersom det är ett sätt för dem att få visa sin kreativa höjd och samtidigt nå ut väldigt brett. Genom att bidra till att föra ut budskapen bidrar de därmed till sin egen framgång och får lättare att attrahera båder kunder och personal.
Den aktuella kampanjen handlar om generositet i samhället och vill få amerikaner att skänka såväl pengar som tid genom att volontera, något man gör genom att punktera myten om att det är tanken som räknas i sex olika filmer. Vår favorit handlar om ungdomar.
I många år har det varit fult att prata om företagssamarbeten i frivilligvärlden, som om pengar från annat håll än medlemmar eller det offentliga var ett tecken på misslyckande för välfärdssamhället eller helt enkelt av rädsla för att företag skulle kräva att få påverka verksamhetens inriktning om de gav den bidrag. Glädjande nog verkar det vara på väg att ändra sig. En orsak till det kan naturligtvis också vara att det blir allt vanligare att personer ur näringslivet går till frivilligvärlden i ett försök att skaffa sig ett jobb som känns mer meningsfullt eller där man kan få använda sina expertkunskaper till något som bidrar till att förbättra världen. Ett exempel bland många är Svenska Unicef som på så sätt kunde attrahera Anna Ryott som gick från att vara vice vd på prisbelönta reklambyrån Storåkers till att bli organisationens nya insamlingschef.
Idag är de flesta stora organisationer i frivilligvärlden lika professionella som vilka kommersiella organisationer som helst och kan närma sig företag på lika villkor. Vi har träffat de flesta stora insamlingsorgansiationerna och blir lika imponerade varje gång.
Det ska dock sägas att många en bit kvar att gå när det gäller att lika många av sina amerikanska kollegor se sig själva som leverantörer av mervärde till företagen. Amerikanska KaBooms arbete med att bygga lekplatser ger Home Depots anställda att prova på nya byggnadstekniker och testa nya materia, och genom Volontärbyrån kan Accenture i Sverige hitta gruppuppdrag där deras anställda kan svetsas samman som team utanför kontorets väggar. Vi har tidigare skrivit om hur insamlingarna förändras från att fokusera på vad som ska göras, snarare än vem som gör det och att som organisation se sig som tjänsteleverantör är ett steg på vägen då man tvingas se på sig själv från ett utifrånperspektiv.
Det är därför inte så konstigt att flera av de större frivilligorganisationerna börjat att anställa experter på att samla in pengar och skapa smarta samarbeten med företag. Titeln "Fundraiser" verkar inte längre väcka sån uppmärksamhet längre utan blir allt vanligare, även om den svenska titeln insamlingschef också börjat synas allt mer. En skillnad vi tyckt oss märka är dock att insamlingschef oftare ansvarar både för insamling från företag och allmänhet medan en Fundraiser oftare endast bearbetar företag och förmögna privatpersoner, kanske för att ordet insamling det i det senare sammanhanget i allt för hög utsträckning för tankarna till skramlande med bössa, snarare än strategiska företagssamarbeten eller filantropi. Ett tecken i tiden är dock att både Världsnaturfonden, RFSU och Röda Korset just nu söker personer som kan samla in pengar.
Hur är det på din organisation? Har ni en person som är ansvarig för företagssamarbeten eller räknar ni med att definiera en sådan tjänst? Att göra det tydligt vem man ska kontakt med för de företag som är intresserade av att engagera sig för just er fråga är en klok idé. Samtidigt har det aldrig varit viktigare att visa vilka värderingar som er organisation representerar, dels för att företagen lätt ska kunna se om de överensstämmer med deras värderingar, och dels för att attrahera personal på jakt efter ett mer meningsfullt jobb.
Med anledning av att regeringen förbereder ett lagförslag som ska göra kultursponsring avdragsgillt på samma sätt som idrottssponsring har DN i en artikelserie belyst vilka effekter det kan komma att få för kulturlivet genom att bland annat se hur det fungerar i Storbritannien där företag och privatpersoner ger lika mycket till kulturen som staten gör. Kommer företag att ta ansvar för att kulturlivet blir fortsatt rikt eller kommer pengarna att främst gå till de som redan tar emot bidrag idag?
För att ett företags samhällsengagemang ska vara trovärdigt krävs det att de frågor de väljer att engagera sig i ligger i linje med deras värderingar och/eller vad deras målgrupp bryr sig om. Det räcker inte bara med att stödja ett "välgörande ändamål" och tro att det räcker som alibi för att visa att företaget tas samhällsansvar. Det menar Nancy Lee, rådgivare till företag och frivilligorganisationer när det gäller hur man kan samarbeta på ett sätt som gynnar båda parter maximalt.
Det kallas Cause Marketing och i sin timmeslånga föreläsning på Stanford går Lee igenom alla aspekter av "Cause Marketing", och delar med sig av sina erfarenheter av hur företag och frivilligorgansiationer kan etablera partnerskap som bidrar till alla inblandades framgång. Låt oss sammanfatta den i några få ord; föreläsningen är fantastiskt bra.
Den är så bra att den borde vara obligatorisk för alla som jobbar med marknadsföring, information eller fundraising. Glatt, enkelt och inspirerande går hon igenom vad hon anser vara de bästa sätten för frivilligorganisationer att närma sig företag för att få ut budskapet om vad de står för, samtidigt som de företagen stärker sin profil. Vi satt närmast paralyserade av välbehag över den våg av goda råd som sköljde över oss under föreläsningen samtidigt som lusten att förverkliga många av hennes råd växte sig allt starkare. Glöm allt du kan som Cause Marketing och ersätt det med Nancy Lees råd. Då kommer både lönsamhet och hållbarhet att gå hand i hand!
Föreläsningen lockar till nya tankesätt för svenska frivilligorganisationer som alltför länge sett sig själva som mottagare av pengar, snarare än tjänsteleverantörer till företag, som approcherar företag med ett inifrån-ut-perspektiv snarare än att försöka förstå på vilket sätt som organisaitonen kan bidra till att företaget uppnår sina mål.
Ladda ner den från iTunes (sök på Social Innovation Conversations) eller ladda hem föreläsningen från nätet (58:22 min). Tipsa sen alla du känner som jobbar med samarbeten mellan företag och frivilligorganisationer om den.
Precis som att kunder inte längre handlar alla sina kläder i en och samma butik eller all sin mat i samma affär utan plockar russinen ur kakan genom att handla bröd här, kött där och kokettera med att de har prisvärda grönsaker på kinesiska delin, spår vi att framtidens kampanjer kommer att fokusera på vad de vill åstadkomma, snarare än vem som åstadkommer det.
Precis som när Levi's inte kan slappna av och lita på att kunderna kommer bara för att det är Levi's, kommer Röda Korset, SOS-Barnbyar och Frälsningsarmén inte längre kunna samla in pengar bara genom att kommunicera en kort summering av vad de gör. Istället kommer marknadsföringen av deras förslag till lösning på ett enskild humanitärt problem (ex. fattigdomsbekämpning) att hamna i kampanjernas fokus framöver. Precis som att tvättmedelstillverkarna numera lika ofta kommunicerar slutresultatet som att deras produkter är effektiva (ex. för dig som vill ha ren disk vs för dig som vill ha ett drygt diskmedel) kommer frivilligorganisationerna att tvingas ställa om sin kommunikation i samma riktning. (Klicka här för att läsa mer om några av de aktuella kampanjerna i julhandeln 2007)
På CSR i Praktiken.se är vi övertygade om att det just är transparansen som är den enskilt viktigaste faktorn till friviligorganisationernas fortlevnad framöver. Och då menar vi framförallt inte redovisningen av hur mycket pengar som går till administration (även om det självklart ska redogöras för enligt alla konstens regler) utan snarare vilken effekt de pengar som når mottagarna får. Det är med den typen av information som vi ser att Kooperation utan Gränser och SOS Barnbyar ska konkurrera om våra pengar när vi vill ge dem till projekt som handlar om mikrolån, något som båda organisationer är duktiga på. Det är med den typen av information de kan attrahera den nya tidens filantroper som letar efter projekt där de kan få så mycket förändring som möjligt för pengarna de donerar.
Det är mot den bakgrunden vi inte längre tror på att en kampanj som Runda Upp kan fortsätta i sin nuvarande form nästa jul och förordar ett lappkast i kommunikationen för många insamlingsorganisationer. Samma drivkraft som gör att många svenskar aktivt gör sina pensionsval för att få maximal utväxling snarare än att låta dem förvaltas i en könlös allemansfond kommer att göra att allt färre konsumenter kommer att nöja sig med att ge till en organisation enbart för dess goda ryktes skull. Vi kommer inte längre att runda upp våra kvitton om vi inte får betydligt mer information om vilka problem vi hjälper till att lösa, än vad som är fallet idag.
Några som redan insett att det pågår ett tankeskifte i hur vi som privatpersoner ger pengar är Cancerfonden, WWF och Svenska Naturskyddsföreningen som alla övergått till att kommuicera enskilda insamlingar, snarare än försöka få folk att ge pengar till organisationens övergripande idé. Att det är mer effektivt säger sig självt; vi har därför lättare att relatera och donera till något så konkret som bröstcancer då sannolikheten är stor att vi känner någon som drabbats, snarare än till det betydligt mer abstrakta begreppet "cancerforskning". Vi har lättare att bli faddrar till en isbjörn än att skänka pengar för att "rädda djurlivet i aktis". Vi har lättare att engagera oss i badvattnet i Östersjön än "medverka till en hållbar förvaltning av de marina ekosystemen i vår närhet".
Utöver transparens handlar det om att översätta sitt övergripande mål till konkreta aktiviteter, att lyfta fram förändring man åstadkommit i praktiken och att återkoppla det till de dom donerade tid, pengar eller saker för att de ska känna att de bidrog till att förbättra världen. Det påminner väldigt mycket om de krav som ställs på moderna företag som förväntas redovisa vad de gör inom CSR och hållbarhet, i praktiken, och dessa gemensamma krav kan därmed fungera som en gemensam utgångspunkt när frivilligorganisationer och företag ska lära sig samarbeta på ett sätt som gynnar de båda i lika hög grad.
Utmaningen för frivilligorganisationerna framöver är att kommunicera vilken förändring man kan bidra till genom att stödja deras arbete, där genom är nyckelordet. Ordet genom förkroppsligar nämligen på sätt och vis det perspektivskifte som krävs för att organisationerna ska fortsätta kunna samla in pengar på ett framgångsrikt sätt. Som vi argumenterat för tidigare i den här analysen så kommer intresset för att veta vilka problem man har bidragit till att lösa att öka allt mer och det gäller både privatpersoner och företag.
Kommunikationen från organisationerna måste därför hjälpa sina potentiella donatorer att kunna säga att man hjälper isbjörnarna i arktis genom WWF, att man stödjer Aidsoffrens barn genom Unicef eller att man bidrar till ett projekt för mikrolån till kvinnor i Bangladesh genom SOS Barnbyar. I en tid när vi blir allt mer vaksamma mot donationer till välgörande ändamål ges som en hasig kompensation för det dåliga samvetet gör ordet genom det synligt både vilka frågor man valt att stödja och vilken samarbetspartner man valt för att göra det möjligt. Lika svåruppfattad som logiken i att Swedbank stödjer Kooperation utan Gränser känns, lika logiskt blir sammanhanget om man istället presenterar att att Swedbank stödjer mikrofinansieringsprojekt genom Kooperation utan Gränser.
Det intressanta är också att den typen av presentation framställer frivilligorganisationerna som de tjänsteleverantörer till företagen de i många fall är. Swedbank skulle knappast själva kunna driva egna mikrofinansieringsprojekt utan behöver en partner som har expertkunskapen att göra det åt dem. Med epitetet "tjänsteleverantör" förändras samspelet mellan organisationen och företaget och får ett tydligare fokus på samverkan, ömsesidig respekt och gemensamma mål. Men främst sätter det fokus på att organisationen kan leverera något som företaget inte har. Det kan de ta mycket mer betalt för. I alla fall så länge de är tydliga och transparanta.
Så här års funderar många företag på årets julkortsutskick. Det absolut enklaste sättet att undvika administrationen med att skicka julkort är naturligtvis att inte skicka några alls och istället ge en julgåva till en organisation vars värderingar stämmer överens med de egna eller som personalen känner starkt för. Samtidigt passar man på och sparar en massa papper och tid för att uppdatera alla register. Några råd på vägen:
Engagera de anställda i valet av organisation. Inventera en handfull möjliga organisationer och låt de anställda välja genom en omröstning på ert intranät (saknar ni omröstningsfunktion kan vi rekommendera SurveyMonkey).
Välj gärna en organisation utanför de välkända - då kommer er donation att uppskattas mer av mottagarorganisationen. Ett utmärkt sätt att hitta en organisation inom ett visst område i närheten av ert företag är att söka efter volontäruppdrag på Volontärbyrån och på så sätt se vilka organisationer som passar era kriterier. Då får ni samtidigt organisationer som är med i tiden och som inte är främmande för att kommunicera digitalt. Fundera också på att inkludera de organisationer som arbetar med att förenkla för frivilligsverige på er lista (ex Volontärbyrån och Transfer) - genom att stödja de som gör det enklare för övriga organisationer att få sina knappa resurser att räcka längre kan du få ut mer av din donation.
Fundera på hur julklappen kan räcka längre. Att låta de anställda engagera sig i en organisation är ett bra sätt att få de anställda att bli delaktiga i företagets samhällsansvar samtidigt som det får människor att känna sig lojala med sin kloka arbetsgivare. Ett sätt är att göra det möjligt för de anställa att ge till en organisation genom avdrag på nettolönen ("payroll giving" på engelska), ett annat sätt är att göra det enkelt för anställda att engagera sig i frivilligsorganisationer på sin fritid och ett tredje sätt kan vara att starta ett företagsvolontärprogram med alla positiva bieffekter det kan ha, utöver stoltheten för företaget.
Lägg till en rad i allas epostsignaturer, på hemsidan och i ert nyhetsbrev. Missa inte chansen att kommunicera ert ställningstagande till era kunder och partners; dels vem som fått era pengar men också vilken effekt ni förväntar er av dem. Därigenom blir det tydligt att ni faktiskt har en strategi bakom er donation. Ex "Istället för julkort har vi i år skänkt ett bidrag till BRIS. Det bidrar till att fler barn kan nå BRIS telefonjourer i jul."
Amerikanska kommunikationskonsulten Cone har upplevt ett ökat intresse från sina kunder när det gäller cause marketing, dvs när ett varumärke marknadsför sig tillsammans med en organsiation som bidrar till att förbättra världen. Det har fått dem att starta bloggen Do you stand for something? där de skriver initierat om cause marketing, varumärksesbyggande och företagens filantropiska projekt. Den matnyttiga och läsvärda bloggen innehåller även många praktiska exempel på cause marketing och länkar till undersökningar och verktyg för de som funderar på att börja med cause marketing. Ett självklart bokmärke för marknadsförare med samvete.
Ordet filantropi börjar så smått klättra på listorna över populära begrepp så väl företag som privatpersoner funderar på hur de kan göra skillnad på ett mer genomtänkt sätt, bortom att ge en klumpsumma till det välgörande ändamål som för dagen dominerar medierna. Även Svenskt Näringsliv funderar på filantropins drivkrafter och hur man skulle kunna stimulera ökad filantropi i Sverige, även om man lite överraskande nog främst ser på det ur ett privatpersonperspektiv.
Vi tror att den begynnande förändring i inställning till filantropi kommer av att Sveriges näringsliv blir allt mer amerikanskt i sitt tankesätt och med det följer en uppfattning att de som blivit förmögna också ska ge tillbaka till samhället som ett sätt att säga tack, en synpunkt som även framförs av Sigrid Rausing i en intervju i Dagens Nyheter idag. Flera av de personer som blev kända för sina it-bolag, som Johan Staël von Holstein, Niklas Zennström, och Stefan Krook, har i olika ordalag uttryckt att man måste ge tillbaka till samhället eller i alla fall se till det gemensamt långsiktigt bästa. Staël von Holstein fick också uppmärksamhet när han dagarna efter tsunamikatastrofen åkte ner till området kring Kao Lak för att hjälpa till genom att köpa kökskärl och andra nödvändigheter och därefter dela ut det bland de som drabbats hårdast. Orsaken angavs just vara att han ville ge tillbaka till thailändarna som alltid behandlat honom så väl när han semestrat där med familjen tidigare.
Precis som sina amerikanska entreprenörskollegor funderar dock de moderna svenska entreprenörerna på sin filantropi i investerartermer - hur kan man få maximal utdelning för de pengar man satsar? I ett tal på the Rockefeller Foundation för några månader sedan delade Kathrine Fulton, chef för the Monitor Institute som har som syfte att lösa komplexa sociala problem och fungera som rådgivare frivilligorganisationer, med sig av hur hon upplever att filantropin förändrats under de senaste tio åren. Fuldon delar också med sig av sin syn på olika aktörer skulle kunna samverka när man "investerar i samhället" för att åstadskomma så mycket förändring för pengarna som det bara går.
Så här på Svenska internationella barndagen passar det bra att uppmärksamma ett smart samarbete mellan Polarn O. Pyret, Wasabröd och SOS-Barnbyar. Sedan i september har alla som handlat någonting på Polarn O. Pyret en specialutgåva av en Wasa Sandwich och en folder som berättar om hur man kan engagera sig som fadder. Syftet är att rekrytera fler faddrar till SOS-Barnbyar för att hjälpa föräldrarlösa och övergivna barn i Ukraina så att fler kan få mat och varma kläder.
Vi är alltid anhängare av samarbeten som ligger i linje med företagens egna värderingar och det är därför smart av SOS-Barnbyar att samarbeta med partners som gör smörgåsar och kläder. Men det finns också andra orsaker: – Många av Polarn O. Pyrets kunder är engagerade i välgörenhet och har en profil som påminner om våra befintliga faddrar. Vi tror därför att flera av Polarn O. Pyrets kunder vill engagera sig i vår organisation, säger Pia Watkinson, företagsansvarig hos SOS-Barnbyar i en kommentar. Med andra ord - det ökar deras försäljning. Vi tror dock att många kunder även skulle kunna tänka sig att betala en femma eller en tia för smörgåsen, även om Wasabröd helt säkert skänker alla smörgåsar i kampanjen för att på så sätt nå nya kunder som inte provat smörgåsen tidigare. Genom att ta betalt skulle SOS-Barnbyar kunna samla in ännu mer och samtidigt nå de som är är rädda att känna sig bundna i ett fadderskap.
Vilka logiska samarbetspartners har din verksamhet? Kan du också sy ihop ett samarbete med en frivilligorganisation och ett annat företag där ni alla tre delar samma målgrupp? Chansen är stor att det också kommer att generera extra försäljning för alla inblandade.
Frivilligorganisationen Meir Panim, som driver ett antal soppkök i Israel, genomförde tidigare i år en insamlingskampanj på nätet som ger givarna en omedelbar respons på sin donation. Kampanjen består av en webbannons där en pojke som sitter framför en tom tallrik (till vänster ovan). Texten uppmanar läsaren att donera kostnaden för en lunch genom sms:a ett betalnummer. I samma stund som systemet registrerar sms-donationen förändras annonsen; tallriken fylls och pojken börjar le (till höger ovan). Kampanjen har fått stor uppmärksamhet, bland annat vid reklamfilmsfestivalen i Cannes där den vann pris och hjälpte organisationen att få in mer pengar än tidigare.
Det är skolstartstider och många blir påminda om att förutsättningarna hemma kan skilja sig mycket mellan elever i en och samma klass när man jämför skolväskor och utrustning. Kontorsvarukedjan Office Depot i donerar i dagarna 300 000 skolväskor fyllda med kritor, pennor, linjaler och suddigum. Väskorna doneras till frivilligorganisationer som jobbar med varn och som i sin tur ger dem till barn som annars inte har möjligheten att skaffa sig en ordentlig skolväska. Donationen gör också att de utvalda barnen känner sig just utvalda och därigenom bygger det deras självförtroende, självkänsla och stolthet. Det är sjunde året som Office Depot genom sin stiftelse Office Depot Foundation delar ut väskor till barn i USA, Canada och Puerto Rico- sedan det blivit över en miljon väskor totalt.
Office Depot är världens största kedja för kontorsmaterial. Gissa vart barnen och deras föräldrar kommer att gå när de ska köpa skrivblock till barnen? Det är viktigt att poängtera att vi på CSR i Praktiken inte alls är cyniska när vi ställer frågan utan tvärtom applåderar att OfficeDepot helt altruistiskt ger någonting som betyder så mycket för så många barn men genom att man låter det sociala ansvarstagandet ha en naturlig koppling till verksamheten (i motsats till om man bara givit pengar till samma organisationer) så kommer det gynna affärerna.
Tänk om Svanströms, Kontorab eller Akademibokhandeln hade kopierat Office Depots initativ i låginkomstområden i Sverige, exempelvis i förorterna kring storstäderna. De skulle få en enormt positiv respons från föräldrarna och de skulle utan tvekan få uppmärksamhet för sitt sätt att ta ansvar. Det är också vår övertygelse att det skulle leda till fler affärer så här i skolstartstider när erbjudanden om skolmaterial duggar tätt i media och i brevlådorna. Att vara riktigt generös kan visa sig riktigt lönsamt.
Kostnaden för sophantering från caféer och restauranger är oftast kopplad till mängden sopor man producerar. Beroende på vilken kommun man bor i är det vikt eller volym som avgör, ibland båda. En stor del av soporna från ett modernt café är dock kaffesump, något som ju med ett traditionellt tankesätt är en biprodukt som man inte gärna kan eliminera.
Intresset från kunderna har varit stort från början även om det är som störst på våren när kunderna börjar plantera blommor och grönsaker, rapporterar Chicago-tidningen Daily Southtown. Butikerna ger bort kaffesumpen enligt principen först till kvarn och om det blir kaffesump över donerar Starbucks det till skolor och sjukhus för använding i deras trädgårdar vilket därmed sparar pengar även för dem.
Vad händer med kaffesumpen från ditt café? Erbjud sumpen till dina kunder gratis eller arrangera så att du kan lämna den hos någon närliggande handelsträdgård. Eller varför inte höra med den lokala parkförvaltningen? Genom att ge bort kaffesumpen tar du ditt café ett steg närmare en hållbar utveckling och lägre avfallskostnader. Om du bor i Malmöområdet - ta tåget över bron och studera Starbucks på närmare håll - de finns i avgångshallen på Kastrup.
De flesta företag som samarbetar med och/eller delfinasierar en organisation vill hellre att pengarna går till specifika projekt än till overhead-kostnader. Enligt Thomas Tierney, grundare och vd på Bridgespan Group kan det vara en av orsakerna till att frivilligsektorn har så svårt att behålla sina ledare och tvärtemot gör att organisationerna blir mindre effektiva. I en intervju med Eric Nee, chefredaktör för Stanford Social Innovations Review, utvecklar Tierney de tankar som var grunden till artikeln The Leadership Deficit som publicerades i tidningen förra sommaren.
Inget i en organisation är lika viktigt som vilka som leder organisationen - det är de som gör organisationen effektiv eller inte. I valet av organisationer premierar man dock ofta verksamheter som har så låga kostnader som möjligt för att driva själva organisationen och där så mycket som möjligt av budgeten går till projekt. I en tid när analysorganisationer (som exempelvis svenska Charity Rating) börjat jämföra organisationers effektivitet, bland annat genom att lista vilka som har lägst overhead (ex. löner, hyror mm), kan det leda till att organisationerna har svårt att attrahera och behålla duktiga ledare samtidigt som det minimiantal anställda man har tvingas arbeta så mycket att många hoppar av för att inte brännas ut, enligt Tierneys studie av hundratals frivilligorganisationer.
"Att mäta en organisations effektivitet genom att se vem som har lägst overheadkostnader är som att välja flygbolag efter vem som har lägst underhållskostnader", säger Tierney och fortsätter "Det kan också liknas med att välja restaurang efter den som har den lägsta råvarukostnaden eller att välja skola till sina barn utifrån vilken skola som har de lägsta lokalkostnaderna. Det är ett absurt sätt att mäta! Vi måste värdera frivilligorganisationerna efter vad de åstadkommer, inte efter hur de fördelar sina resurser."
Orsaken till detta märkliga värderingssätt, som förekommer inom hela frivilligsektorn, beror delvis på att det är svårt att mäta vad de åstadkommer. Det finns inget nyckeltal som likt avkastning hos fonder kan ge en bild av vad idellla organisationer åstadkommer och det har skapat denna osunda fixering vid resursfördelning snarare än resultat, argumenterar Thierney. Det gör att donatorer och finansiärer implicit antar att ju mindre man betalar sina ledare, ju bättre. Eller ju färre ledare som driver organisationen, ju bättre. För att dra resonemanget vidare så innebär detta att om en organisation anställer en redovisningsperson på halvtid istället för professionell finanschef på heltid, så är det bättre. Om organisationen kan spara ytterligare genom att inte ha en personalchef eller en verksamhetsledare för den delen, ju bättre. Men detta dumsnåla tänkande hindrar samtidigt organisationen från att bli en professionell och effektiv organisation.
Genom att styra sina pengar till enskilda projekt istället för att investera dem i organisationens övergripande effektivitet riskerar man att bidra till en organisation som inte kan leverera så bra projekt som man kunnat med en bättre ledning.
Som företagare finns det alltså all anledning att tänka efter när man väljer vilken organisation som man ska samarbeta med. Det är genom att inte ge upp sitt affärstänkande bara för att det handlar om välgörenhet utan att utvärdera organisationen ur ett investeringsperspektiv som man både kan hitta rätt organisation och samtidigt stötta dem på ett sätt som ger dem förutsättningar att göra sitt jobb rätt.
Precis som vid ett beslut om en ny investering eller ett nytt projekt gäller det att fundera på vilka mål och syften som organisationen har och sedan bedöma om deras ledare är de rätta för att kunna förverkliga dessa mål, något som delvis görs genom att titta på vad det åstadkommit tidigare, inte genom att ensidigt se hur stor andel av deras budget som går till projekt!
På CSR i Praktiken.se skriver vi under på Tierneys analys av frivilligsektorns ledarskapsproblem och hoppas att Charity Rating och deras kollegor väljer att lämna den ensidiga fokuseringen på organisationernas finanser och overheadkostnader som idag finns på deras webbplats till förmån för tydliga fakta om vad organisationerna åstadkommit i praktiken de sista tre åren.
Intervjun med Tierneys finns att ladda hem som podcast (50:05 min) från SI Conversations. Att lyssna på hans bakgrundsbeskrivning och resonemang är ett måste för alla som jobbar med finansiering och utvärdering av frivilligorganisationer. Tiernys delar generöst med sig av insikter och verktyg som kan användas för att kunna hjälpa organisationerna att bryta den onda cirkel som många hamnat i, där den osunda fokuseringen på ett nyckeltals effektivitet hindrar dem att bli effektiva på riktigt.
Nyhetsbyrån AFP rapporterar att Microsoft planerar att skicka återvunna datorer till Afrika. Datorjätten kommer att ta hand om oönskade datorer och skicka dem till små och mellanstora företag i Afrika som därefter rekonditionerar dem och installerar ny programvara från Microsoft. Därefter ska de distribueras till skolor och universitet i syfte att öka tillgången till it utbildningsystemet - bolaget har sedan tidigare utbildat över 200 000 lärare i Afrika om it. Initativet beräknas kosta Microsoft tiotals miljoner dollar och kommer förutom att skapa nya jobb också säkerställa att miljontals unga kommer att utforska möjligheterna med it i en Microsoftmiljö.
Initativet är så nytt att det inte ännu nått Microsoft i Sverige men här finns däremot två lokala program för återvinning av datorer. Det ena är Microsoft Authorised Refurbisher (MAR) som är en status som organisationer kan ansöka om och som ger dem rättigheter att återinstallera Microsoft-programvara gratis på insamlade datorer för att senare ge dem vidare till andra organisationer. Det antra programmet heter Fresh Start och fungerar på samma sätt som MAR men riktar sig till grundskolor som vill återinstallera programvara på mottagna datorer. Har du datorer över? Hör efter som någon skola i din närhet skulle bli glad för dem och tipsa dem samtidigt om Fresh Start. Även en dator kan göra skillnad.
Kunderna kräver mer av företagens ansvarstagande i samhället än vad många företag anar, enligt en undersökning som PR-byrån GollinHarris gjort. Över 5000 amerikaner svarade på vad de förväntar sig av ett företag för att det ska räknas som att det tar sitt fulla samhällsansvar och resultatet visar att en majoritet inte tycker att det räcker med att bara jobba med välgörenhet och samtidigt att det är en bra affärsstrategi att investera i sitt ansvarstaagande.
Något som är tydligt i undersökningen är också att amerikanska kunder också kräver att ett företag är äkta i sitt engagemang för samhällets frågor. Man vill att se bevis på att företagens ansvarstagande går som en röd tråd genom hela bolaget snarare än att bolagen engagerar sig i välgörenhet för trendiga och hippa sakfrågor, enligt GollinHarris. Susan Purflea, Senior VP och Ansvarig för bolagets affärsområde för CSR-rådgivning, Change, kommenterar:
"Att bara skriva checkar räcker inte. Alltför ofta separerar företag viktiga delar av sitt samhällsansvar, t.ex kontantdonationer, sakdonationer, socialt ansvarstagande och cause marketing från respektive varumärkes affärsaktiviteter, som ett resultat av missuppfattningen att dessa goda intentioner och aktiviteter ses som något separat från hur varumärket uppfattas i övrigt på marknaden."
"Detta skapar två problem som ofta hindrar att framgångsrikt kunna jobba med ett företags ansvarstagande", fortsätter Purflea. "För det första, om ett företags filantropiska program verkar inkonsekvent, motsägelsefullt eller som en kompensation för vad bolaget gör i övrigt så kommer bolagets sociala ansvarstagande att uppfattas som opportunistiskt och ytligt istället för äkta och trovärdigt. Detta skadar bolagets trovärdighet."
“För de andra ligger den riktiga kraften i ett företags ansvarstagande i samhället i att de integreras i verksamheten och i vad varumärket står för. Om ansvarstagandet uppfattas som särskilt från varumärket kan även den största donation och de bästa intentioner avfärdas helt eller bara bli en notis om checkens storlek" avslutar Purflea.
Här är några av de viktigaste slutsatserna ur undersökningen - 67% svarade att ’Doing well by doing good’ is a savvy business strategy. Good corporate citizenship should be approached as an investment, asset and competitive advantage for business that contributes to the company's success.”
- 68% ansåg att “Business should invest significantly more money, time, attention and resources in corporate citizenship than it does today.”
- 68% sa också att “Corporate citizenship should be considered an essential, high priority compared to other priorities companies face and manage in running a profitable, competitive and successful business.”
Med denna inblick i amerikanska kunders attityder gentemot företags ansvarstagande kan vi dels räkna med att vi kommer se liknande attityder hos svenska konsumenter i takt med att företags sociala ansvarstagande blir allt mer omtalat här hemma. Men det är också en varningsklocka för de svenska företag som gör affärer i amerika och inte har en strategi för, eller jobbar aktivt med, sitt samhällsansva där. Det kan visa sig bli en allvarlig konkurrensnackdel. Klicka här för att läsa en summering av undersökningen.
I en studie som gjorts vid The Wharton School at the University of Pennsylvania, kallad ”A model for corporate philantropy” har ekonomie professor Vinay Nair undersökt om kontanta donationer, sk. cash giving, också bidrar till ökad vinst för bolaget. Slutsatsen är att det beror på vilken bransch man befinner sig i.
I branscher som i högt grad förlitar sig på marknadskommunikation och där konkurrensen samtidigt är hård finns det en klar koppling, enligt studien och anger som exempel detaljhandel och drycker som två sådana branscher. I branscher som satsar mindre på marknadskommunikation, som processorchips och den delen av tjänstesektorn som vänder sig till företag, tycker sig dock forskarna se en negativ koppling.
Hur utformar man en bra strategi för hur man ska ge? Vad ska man tänka på innan man bestämmer profilen för sin portfolio av sociala investeringar i samhället? Vill man vara ännu ett företag som stödjer ungdomar eller ska man försöka att välja ett område som har en logisk koppling till affärsverksamheten men som ingen tidigare valt för att få mest effekt för sina pengar? Som alltid lönar det sig att inspireras av de som gör det riktigt bra och vi på CSR i Praktiken har därför satt samman en lista över de bolag vi tycker för det bäst, just nu.
Notera också att de flesta av de här bolagen gjort det möjligt att ta del av strategin antingen på hemsidan eller genom CSR-rapporten och att de flesta är mycket tydliga med vilka projekt de kan tänka sig att stödja Istället för att skriva ”ungdomar” eller ”ungdomar på glid” eller Nike skriver t.ex. att de vill bland annat stödjer projekt som aktiverar ungdomar, helst tjejer, på eftermiddagarna då det annars är en tid på dagen då ungdomar utan någonstans att ta vägen kan hamna i fel sammanhang. Genom att vara så tydlig med sin strategi kommer projekt som faller utanför dessa direktiv att diskvalificera sig själva vilket i sin tur leder till färre ansökningar för bolaget att gå igenom.
Timberland (kläder) Som en föregångare inom CSR har Timberland tagit fram en speciell guide, kallad Community Investment Guide som går att ladda ner från deras sajt och som beskriver vilka områden de är intresserade av att donera till, hur det kopplas till deras egna kärnvärden och hur processen ser ut. Klicka här
Nike (kläder & skor) I den andra delen av deras CSR-rapport (FY04 Part II) finner man en redogörelse för deras donationsstrategi, bakgrunden till att man valt just den strategin och vilka fokusområden man satsar på. Ett föredöme att inspireras av. Klicka här
Marks & Spencer (varuhus) Har en egen avdelning på deras hemsida som bara handlar om hur de ger och exempel på projekt de givit till tidigare. Enkelt och överskådligt. Klicka här
Nordstrom (varuhus) En enkel och begriplig lista på hemsidan över sånt de ger till och sånt de inte ger till. Föredömigt enkelt och tydligt. Klicka här
En av de bolag som var med och grundare (RED) var American Express som därför lanserat en röd version av AmEx-kortet i Storbritannien (tyvärr inte i Sverige). Varje gång man handlar med sitt AmEx RED ger företaget 1% av totalbeloppet till the Global Fund som bekämpar Aids i Afrika. Om handlar för mer än 5000 pund så ökar andelen till hela 1,5%.
Det här är naturligtvis en god affär för alla och ger också AmEx en konkurrensfördel mot andra kortföretag. Även om kort som är knytna till ett speciellt välgörande ändamål inte är någon ovanlighet (tom SEB har haft sådana initativ) så är AmEX coolare och bättre förpackat än de flesta. Ett skolexempel på Cause Marketing som är mer än bara yta.
Ett bra boende förutsätter ett gott samhälle. Att ett företag som jobbar med boende stöttar Stockholms Stadsmission, mest känt för sin hjälp till hemlösa, känns som ett logiskt och naturligt samarbete. Mathias Aronson Metzner, Wallenstams VD skriver i ett pressmeddelande att det nya samarbetet ”känns särskilt angeläget nu med tanke på att vi satsar stort på vår nyproduktion av lägenheter i Stockholm”, ett uttalande som vittnar om att en syn på att företaget måste ge tillbaka till samhället, ett perspektiv som är vanligare i Storbritannien och USA än här hemma. Genom att ge en miljon om året strävar Wallenstam efter att vara ”en aktiv samhällsmedborgare på de orter där de bedriver sin verksamhet” och bolaget försöker även ” på olika sätt bidra till ökad trivsel och trygghet i städerna, bl.a. genom ett aktivt samarbete med ungdomsidrotten och till olika hjälporganisationer”.
Däremot är det obegripligt varför de inte nämner något om detta stora engagemeng på sin egen sajt? Att berätta om vad man gör för gott i samhället är inte att skryta! Läs om deras engagemang på http://www.wallenstam.se/?id=422
Varje gång en kund drar sitt Ikea Family-kort i kassan skänker Ikea 25 öre till Rädda Barnens familjerådgivning, ett projekt för barn med skilda föräldrar. Ett föredömligt enkelt sätt att engagera sina kunder som är bra både för Rädda Barnen och för Ikea som på så sätt får mer information om sina kunders köpmönster. Ikea Family-kunder besöker varuhusen oftare än vanliga kunder och är därför extra viktiga för Ikea att nå. Det behöver inte vara svårare än att dra ett kort. Med många besökare i sina butiker blir det snabbt pengar.
Amerikanska Ad Council har som syfte att informera och väcka opinion i media kring frågor som berör hela nationen. Just nu kampanjar man för ett generösare samhälle i kampanjen Don't Almost Give.
